Snart ser vi Annika i varenda tv-soffa...
28 år efter polismordet vill Östberg bli frisläppt
Så satt hon där, Annika Östberg. En vacker 55-årig kvinna, många kilon tyngre än vad jag minns. Livstidsdömd för mord sedan 28 år, men snart fri.
Handen darrade när hon drack ur sin vattenflaska. Ett svart plagg omslöt i veck hennes stora kropp, en lång sjal om halsen, ljusblå som himlen en svensk junimorgon.
När hon talade om morden 1981 började hon gråta, och en laddning spreds från tingsrättens säkerhetssal till den angränsande salen dit pressuppbådet hänvisats för att se henne på en storbildsskärm.
– Hur jag känner inför att se två människor dö har inte förändrats på 28 år, sa hon, och jag kan inte tänka mig att någon misstror henne.
Hennes svenska är utmärkt, rösten stadig och sval. Hon kunde ha varit psykolog. Talar ledigt om tolvstegsmetoden, gudstro, sjukdomsinsikt och sina drömmar om studier, arbete och en hund.
Hon begär nu ett tidsbestämt straff, och frigivning inom ett år. Brotten är sonade, anser även åklagaren, som dock förespråkar en försiktigare utslussning. Hon
har hittills haft sju ledsagade permissioner.
Jag tror att vi snart ser Annika Östberg i varenda tv-soffa, och därefter vältalig expert på kvinnors våldsbrottslighet, missbruk och rehabilitering.
Att lära sig självscanning på Ica, åka buss och hantera en mobiltelefon känns inte direkt som en flerårig utmaning. Inte för en kvinna som levt omgiven av påtända och våldsamma medfångar, men inte haft ett återfall på 20 år.