Åka tåg är smart – gnäll inte på SJ
Detta skrivs från ett ställe där jag trivs bra. Sitter nersjunken mellan slipsar och portföljer bland folk som säger ”defaultinställning” och ”win win-situation”. Jag sluter ögonen och ler lite snett när kvinnorösten i högtalarna ber alla i den tysta avdelningen att hålla samtalen på en så låg nivå som möjligt.
Jag är alltså ombord på tåget, precis som varje vecka. On this ex-tvåtusen bound for Ståkkholm, som tågvärden säger på sin patenterade svengelska.
Och, som sagt, här trivs jag bra. Nu skriver jag en stund. Sedan tar jag en kopp kaffe, för att därefter slumra en halvtimma innan jag läser några kapitel i en bok eller kollar på ett avsnitt av ”Mad Men”. Sedan är jag framme. Ett smartare sätt att förflytta sig 50 mil finns inte.
Särskilt inte om man tittar på alternativen. Hopklämd i ett flygplan eller fastlåst bakom en långtradare på en 90-väg.
Trots sitt intellektuella försprång tvingas SJ ständigt att försvara sig. Nu sker det med helsidesannonser i pressen, utformade som ett personligt brev från självaste verkställande direktören.
Han berättar om ”vad vi gör för att komma tillrätta med problemen”, som mestadels består av förseningar.
Jodå, jag har själv stått och gnisslat tänder på en blåsig perrong. Eller ringt hem och bett familjen spara lite mat. Häromsistens satt vi i nära tre timmar på en åker utanför Katrineholm för att loket tröttnat. Klart att det var ett streck i räkningen. Klart att det var jobbigt.
Men det var ju inte hela världen. Om SJ vore patologiskt opålitligt skulle allt skäll och gnäll vara befogat. Så är det dock inte. För det mesta funkar det bra. Och ingenting blir väl bättre för att folk slutar åka tåg?
Det grundläggande problemet med SJ är historiskt. Det handlar om årtionden av nedprioriteringar av järnvägsnätet. Medan styrande politiker aningslöst fortsatt kratta för bilismens utbredning har rälsinfarkten förblivit obehandlad. När alltfler medvetna resenärer växlar spår avslöjas tågnätets brister. Trist att det sker när vi behöver det som bäst.
Så länge jag kan minnas har SJ varit en slagpåse att hacka och klaga på. Jag har själv stått där i mobbingkören och vrålat ut mitt missnöje över allt från förseningar till torra mackor. Men nu är det slut på det. SJ behöver mitt stöd, och det är härmed levererat.