Kärnfamiljer spricker, hur trygga de än ser ut

Kärleken är död, utropas i en global besvikelse över två sexbarns­föräldrars skilsmässa. Slut för världens mest omskrivna kärlekspar.

Slut på Brangelina, och jag kommer inte att sakna ordet.

Jag tycker inte om de där parnamnen, har tyckt särskilt illa om det här.

Så även paret: Angelina Jolie lär ha sagt att Brangelina låter som ett märke för frukost­flingor.

Men Brangelina fastnade, inte bara som läckert rubrikord, tror jag, utan som en alltjämt säljbar bild av kärleken: De tu som blir ett.

Och i det ryms en tragisk missuppfattning om den perfekta kärleken som en enhet, som en total sammansmältning,

För det är inte möjligt att dela varje tanke och känsla med en partner. Det är inte ens önskvärt.

Tvärtom: Vi måste få ha hemligheter. Det är hemligheterna som gör oss till egna personer, avgränsade.

Eller beskäftigt uttryckt: Man måste veta vem man själv är för att kunna leva i en nära relation.

Krav på absolut sannings­sägande tar kål på kärleken, för det är alltid en som vill veta mest och en annan som måste springa långt bort eller in i sig själv för att någon gång få vara i fred.

Förhoppningar om ett sammansmältande kommer alltid på skam, eftersom människor förändras och inte simultant, de smälter ut åt lika olika håll.

Så står de tu där en dag och undrar: Hur kan du som älskar mig ha den här konstiga åsikten?

Jo, även jag har varit ung. Jag minns att även min längtan efter stor kärlek var just att någon skulle flytta in i mig och tillfredsställa samtliga mina behov.

Så är det inte, ska inte vara. Tragiken handlar för mig om att den kunskapen så ofta behöver erövras, och med en sådan möda.

Men okej, det är livet. Jag fattar att vi inte kan ha på skolschemat: Konsten att ha en bra relation. Kärlek är även sprakande livsfarlig, och ska få vara det.

För övrigt stack det i mitt hjärta när Neil Young för några år sedan hittade en passion och skilde sig efter 36 skandalfria år med sin ungdomskärlek.

Ingenting är givet. Kärnfamiljer spricker, hur trygga de än ser ut.

Se där en annan tragik; för kärnfamiljer är även en farlig miljö, en avskild plats där man utan vittnen kan utföra övergrepp och våld. Men det är en annan historia.

Följ ämnen i artikeln