Fyra timmar - är det vad svensk polis klarar?
De är morden som nästan inte har betraktats som ”riktiga” brott. Fast de inte är helt ovanliga: minst 44 män har under 2000-talet begått självmord efter att ha dödat sin fru, flickvän eller exfru.
När Kristina Edblom och jag för sju år sedan började granska kvinnomorden i Sverige insåg vi att var femte gärningsman hade tagit sitt liv. I några fall hade även barnen dödats.
De var brott som snabbt arkiverats, eftersom ingen fanns att åtala och döma. Av poliser beskrevs de ofta med den märkliga och icke-existerande termen "utvidgat självmord", som om kvinnans död i någon mening hade varit frivillig. Vi fick till och med signaler om att familjer inte alltid fick informationen att ett mord begåtts, eftersom gärningsmannen ändå var död.
Mord följt av självmord, ska brottet kallas. Den vanligaste historien bakom är en deprimerad man som inte vill bli lämnad, hellre tar han henne med i döden.
Andra motiv kan finnas, som hämndbegär, vrede över att kvinnan han tycker sig äga vill lämna honom. Men något oftare tycker jag mig se en grandios självömkan: ”jag kan inte leva utan henne och ingen annan ska få henne”.
Ingen rättegång kan hållas som kan kasta helt klart ljus över mordet i Uppsalatrakten. Polisiärt är brott som dessa enkelt uppklarade: en avgränsad mordplats, spår som inte undanröjts, och inte sällan ett erkännande i brevform.
Av omtanke med de efterlämnade barnen hoppas jag att polisen ändå gör sitt bästa för att lämna svar på frågan varför en till det yttre vanlig medelklassfamilj en söndagskväll går sönder.
En annan fråga gnager: kunde mordet ha förhindrats?
Fyra timmar tog det från larmet till att polisen gick in. Polisen visste att en kvinna slagit larm, att barn fanns i hemmet, skjutvapen fanns.
Är det här maximalt vad svensk polis kan leverera? Vad tycker vi om det?
Likheter finns med Susanne Ahl, som sköt till döds i sitt hem i Kungsör för drygt ett år sedan.
På eftermiddagen 24 oktober larmade hennes anhöriga, övertygade om att hon var i fara. Susannes ex-sambo avtjänade ett fängelsestraff, hade permission, men det fick hon aldrig veta.
När polisen kom fram på eftermiddagen 24 oktober möttes de av en man med draget vapen, varpå patrullen backade ut ur huset. 36 minuter senare hade mannen tänt eld på huset, skjutit Susanne Ahl och även sig själv.
På gårdsplanen hittades nycklarna till hennes bil, under förarsätet låg Susannes väska, innehållande ett anteckningsblock med texten ”I händelse av min död”. Hon hade skrivit: ”Vill inte och tänker inte ta livet av mig. Vill leva nog för att allt är förstört. Men för mig är det viktigt att mina barn har en mamma som inte ger upp.”