Han gillade tanken på att få sista ordet
Jag tillbringade nyår med en man som snart ska dö.
Vi pratade om hans begravning, och mannen – som är pastor – berättade att han skrivit sitt eget minnestal.
Jag skrattade, sa att hans kontrollbehov kanske gått ett steg för långt. Han log och svarade att han begravt sin mamma, sin pappa, sina morföräldrar och sin bror och att det kändes fint att begrava sig själv.
Han sa att han gillade tanken på att få sista ordet.
När jag lyssnar igenom Blackstar av David Bowie, släppt två dagar innan hans död, är det omöjligt att inte föreställa sig pastorn i predikstolen på sin egen begravning.
Look up here, I'm in heaven
I've got scars that can't be seen
I've got drama, can't be stolen
Everybody knows me now
(Lazarus, från skivan Blackstar)
Jag frågade pastorn vad han skulle säga. Bad honom låtsas att jag satt i kyrkbänken.
”Jag har sett så många människor gå mot sin död med ögonen fulla av bitterhet och hat, speciellt på alla avrättningar jag har varit på, och det jag vill förmedla är att det finns ett bättre alternativ. Man kan gå in i evigheten och känna sig lättad.”
On the day of execution, on the day of execution
Only women kneel and smile, ah-ah, ah-ah
At the centre of it all, at the centre of it all
Your eyes, your eyes
(Blackstar, från skivan Blackstar)
”Det jag säger till människor som ska avrättas att de kan göra det svårt för sig själva eller så kan de göra det lätt för sig själva. De kan kämpa emot giftet, eller så kan de låta det skölja över dem. Samma gäller alla som ska dö. När det är dags står Gud där. Säg ja. Låt honom ta över dig.”
Han röst ekar i mitt huvud när jag kommer till den sista låten:
Seeing more and feeling less
Saying no but meaning yes
This is all I ever meant
That's the message that I sent
(I can’t give everything away, från skivan Blackstar)
”I slutändan handlar det om en sak. Har du förlåtit det du kan förlåta? Gottgjort det du kan gottgöra? Då är det dags att gå vidare.”
Han log mot mig.
”Det är det jag vill säga. Jag funderar på att spela in det.”
Pastorn hade rätt. Vissa människor bör skriva sitt eget minnestal.
Jag är glad att David Bowie fick sista ordet:
Something happened on the day he died
Spirit rose a metre and stepped aside
(Blackstar, från skivan Blackstar)