Politiker tillåts nu vara ett tomt skal

TROLLBINDER Talskrivaren bakom Barack Obama är en ung, vit man: Jon Favreau. Han hade jobbat länge på talet som Obama höll på segernatten.

Alla underbarn har en sak gemensamt. Med varandra, med resten av världen. De blir vuxna.

Det tycks även gälla Jon Favreau. Eller ”talskrivarnas ­Mozart”, som han beskrivs i annonsen. Tionde juni kommer han till Stockholm för att berätta om sina år som talskrivare för Barack Obama. Redan nu helsidesannonser: Världens mäktigaste talskrivare kommer!

Det är inga överord. Favreau är en banbrytare. Inte bara för att han redan före trettio skrev tal för historieböckerna. Han revolterade också med talskrivarnas svala diskretion. Han blev en kändis.

En del vänder sig mot hans kändisskap. Men få ifrågasätter det mest uppenbara.

Att ingen kan säga var Favreau ­börjar och Obama slutar.

För åtta år sedan sa Obama ”yes we can” och hela världen trodde honom. Men det var Favreau de trodde på.

På samma sätt som att S-ledaren Håkan Juholts personliga installationstal 2011 - ett av de bättre svenska talen på många år - till stor del var skrivet av debattören Daniel Suhonen.

Snart tog firma Juholt-Suhonen det hela till oanade nivåer när Juholt mycket oväntat recenserade musikalen ”Les Miserables” i Sydsvenskan. Kulturarbetare landet över imponerades. Juholt kunde verkligen skriva!

Det var bara ett problem. Han kunde inte skriva. Det var Suhonen som ­kunde det.

Den senare hade för övrigt inte sett ”Les Miserables”. Han baserade texten på Youtubeklipp och faktauppgifter hämtade ur en Kalle Anka-pocket.

Talskrivare är nu inget nytt yrke. Inte heller är Juholt eller Obama ­unika. Alla maktinstanser anlitar talskrivare: politiker, fackpampar, företagsledare. Yrket växer explosions­artat. Och inflytandet blir allt större.

I helgen var det tre forskare som varnade på DN Debatt för att den ­växande skaran av dolda makthavare, såsom talskrivare, på sikt kan försvaga demokratin. Att politiken numera formuleras av icke folkvalda.

I en tid som ständigt törstar efter äkthet är politikern en absurd paradox.

En författare som inte skriver sina ­egna böcker tvingas löpa gatlopp, ­liksom en sångare som inte sjunger själv. Men det är helt okontroversiellt att en politiker inte säger sina egna ord, trots att behovet av äkthet borde vara långt större.

En politiker tillåts vara ett tomt skal man fyller med innehåll.

Vad Jon Favreau tycker om den saken kan man eventuellt få veta den tionde juni.

Underbarnet som brukade skryta om hur få timmar han sov om nätterna, och hur många ­liter kaffe han drack om dagarna, har nu blivit en bit över trettio. Den ungdomliga snaggfrisyren har ersatts av en ­städad mäklarfrisyr och det ryktas att Favreau flyttat till Hollywood.

Enligt uppgift dejtar han dessutom en av de där skåde­spelerskorna alla känner igen men ingen kan placera.

Talskrivare då

Ted Sorensen, som avled 2010, brukar beskrivas som tidernas främste talskrivare. Hans uppdragsgivare John F Kennedy kallade honom sin ”intellektuella blodbank”. Sägs bland annat ha stått bakom Kennedys klassiska ”fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land”.

Talskrivare nu

När 22-årige Anders Utbult rekryterades som Håkan ­Juholts talskrivare drogs en hel del paralleller till Jon ­Favreau - som även Utbult nämnde som inspirations­källa. Numera 26 år gammal och talskrivare för stats­minister Stefan Löfven.