Mord utan ett offer – ingen omöjlighet
Att få en person fälld för mord trots att offret inte hittats är svårt, men inte omöjligt.
Åklagaren i Uddevalla har i själva verket ett bättre utgångsläge än då Mats Alm åtalades.
Marina Johanssons kropp är ännu försvunnen. Och utan den är det ingen enkel uppgift att bevisa att en människa blivit mördad.
Det blir inte lättare av att även mordvapnet är spårlöst försvunnet och att sambon fortsätter att neka till att ha någonting med det inträffade att göra, en inställning han gissningsvis inte kommer överge.
Innebär allt detta att åklagare Per-Åke Kvarnströms situation är hopplös? Nej, sannerligen inte. Det har inträffat tidigare att mördare dömts utan kropp. Domen mot Thomas Quick för mordet på Johan Asplund är av uppenbara skäl inte ett särskilt bra exempel, men det finns andra. Till exempel ett mc-mord i Falun samt kakelugnsmordet 1962, då en förskingrare mördade sin tandläkare och eldade upp kroppen.
Att jag måste ta upp ett nästan 50 år gammalt mord som exempel säger dock möjligen någonting om hur sällsynt den här typen av rättegångar är.
Åklagaren har icke desto mindre ett bättre utgångsläge än kollegorna som försökte få Mats Alm fälld för mordet på Linda Chen. Den gången fanns för all del en kropp, men det gick inte att reda ut hur hon dödats. Och när det inte ens går att med säkerhet hävda att en person blivit mördad så blir det hopplöst att få någon fälld för mord.
Kvarnström bygger sin argumentation på en serie indicier som sammantaget bildar en stark kedja:
Motivet? Kvinnan ville att mannen skulle flytta, tror åklagaren. Hon var trött på honom. Ett återfunnet brev bevisar detta. Men han bet sig kvar och levde i stort sett på henne.
Mannen kommer få svårt att övertyga rätten om att hans sambo mördades i parets säng och forslades bort utan att han märkte något. Och när jurister och lekmän väl viftat bort det försvaret kommer de börja fundera på vem annars än den åtalade som kan ha dödat henne.
Så långt ser allt bra ut för åklagaren. Men sen blir det svårare. Han hävdar att kvinnan skjutits i huvudet. Vi får hoppas att det inte är polisteknikerna som med hjälp av kulhål och vinklar räknat ut detta åt honom.
För dessa tekniker lyckades vid en husrannsakan med konststycket att helt missa hålet i väggen samt allt blod under madrassen.
De undersökte inte sängen. Trots att polisen redan då befarade att Marina Johansson blivit mördad. Trots att all kriminologisk erfarenhet säger att kvinnor ofta dödas i hemmet.
Fynden gjordes först då nya hyresgäster flyttade in.
Det är inte så att Marina Johansson hade levt i dag om teknikerna gjort sitt jobb. Men utredningen hade betydligt tidigare inriktats på mord. Möjligen hade också hennes kropp gått att hitta.
I stället har åklagaren nu en svår uppgift.