Vi vet inte om han dödade av plikt
Ett skändat ansikte och en sönderskuren ""horaktig" klänning räcker inte. Att motivet var hedersrelaterat är inte Södertörns tingsrätt övertygad om.
Inte heller jag.
Åklagaren ansträngde sig för att bevisa så kallat "hedersrelaterat motiv" när Zirdest Edil dödade sin 41-åriga hustru.
Somligt talar för det.
När hon vill skiljas ringer han hennes pappa och söker stöd för sin uppfattning, att en separation är otänkbar.
När han dödar henne vanställer han hennes ansikte, och åklagaren lyckades hitta en expert på hedersrelaterat våld, Devin Rexvid, som intygar att det i Kurdistan finns andra kända fall av sådana stympningar, män i hederskulturer som bestraffat en kvinna som brutit mot regler.
Men tingsrätten bryr sig inte om hedersvåldsaspekten. Bilden är motsägelsefull, menar de, och det är sant. Jag kan tänka mig att Zirdest Edil burit med sig föreställningar om heder.
Men vi vet inte.
Tro mig, jag har grubblat på varför Zirdest Edil har med sig den trasiga festklänningen i en påse när han besöker henne i Årsta den 10 september, och dödar henne.
Men vi vet inte att kvinnans familj är med och fattar ett beslutet, inte om mannen känner plikten att döda. Vi vet inte ens om kvinnan tvingades gifta sig.
Mest av allt liknar fallet de flesta andra kvinnomord jag satt mig in i sedan 2009 och Zirdest Edil beter sig inte annorlunda än gärningsmännen Lennart och Bosse: alla män med psykiska problem, missbruk, kontrollerande, våldsamma, accepterar inte skilsmässan.
Är detta viktigt?
För straffets längd saknar det betydelse, 18 år är det längsta tidsbestämda straffet.
Viktigt är att ordet finns med. Tanken har prövats. Att hederskulturer finns och verkar i Sverige synliggörs.
Vad Zirdest Edil tänkte när han tog med sig den sönderskurna klänningen får vi sannolikt aldrig klarhet i. Han säger sig inte minnas mordet.