Att förbjuda allt otäckt rustar inte barn för livet
Alfons Åberg är för otäck för svenska barn.
I alla fall enligt ett föräldrapars klagomål på att deras barn fått ”ohyggliga mardrömmar” av att se Alfons och att deras förskola visat för mycket film utan att personalen vägleder. Filmvisning är tillfälligt stoppad.
Vi såg och läste också om ”Alfons och odjuret” när jag var liten. Det var lite läskigt men framför allt lärorikt.
Livet är otäckt ibland. Orättvist också. Jag kan som tvåbarnsmamma och tränare sympatisera med vissa tankar i svenskt skolväsende och inom idrotten. Alla som vill kan vara lucia på förskolan. I vårt fotbollslag får alla som tränar spela.
Men att tro att barnen mår bra av att skyddas från allt svårt skapar veka, världsfrånvända individer. Att stoppa tävlande, kräva millimeterrättvisa, ha allergihysteri i varje offentlig vrå och ordna krisgrupper för minsta lilla drama, det rustar inte barnen för verkligheten.
Det mest bisarra, och farliga, är att det dessutom i dagens Sverige nu växer fram två parallella världar.
Vår gamla svenska trygga, välvilliga, ofta överbeskyddande.
Samtidigt tar vi emot människor, varav majoriteten är män och ynglingar, som bär på trauman vi inte ens kan föreställa oss. Utan minsta möjlighet att erbjuda psykologhjälp till dem, vi har ju svårt bara att få fram sängplatser.
Folk som har genomlevt verklighetens ohyggliga mardrömmar.
Vi har redan haft Ikea-morden och mordet på 22-åriga Alexandra Mezher, utförda av asylsökande. Rikspolischef Dan Eliasson sa om Alexandras mördare:
”Vad är det för trauman han bär med sig?”.
Ingen vet. Men faktum kvarstår. En ung kvinna bestals på sitt liv och hennes familj dömdes till livstids sorg.
Viktigast: Vad vill Dan Eliasson och politikerna göra åt problemet med tiotusentals personer ibland oss som bär på krigstrauman? Slutsats? Plan? Åtgärd?
Det är svåra frågor som vi måste våga debattera och söka svaren på. Bara i en surrealistisk värld förbjuder vi Alfons Åberg men blundar för riskerna i mötet mellan svensk skyddad verkstad och människor som upplevt saker som får ”Odjuret” att verka som en solskenshistoria.