Gymmannen kommer rädda oss från apokalypsen
Det har gått över en vecka sedan sist och i dag har jag inga ursäkter kvar; jag måste träna och mitt gym ligger faktiskt bara en knapp minuts promenad bort.
Det råder en avslappnad och rätt familjär stämning här. Vi befinner oss i storstadsperiferin och klientelet är därefter. Inga diskretdyra märkeskläder och inga zumba-pass eller power pilates.
Vi är inte så många i dag. En äldre kvinna i huvudduk, ett gäng tjugoåriga killar med mellanöstern-ursprung - de tränar i regel bara överkropp - och en rullstolsburen kvinna med dreadlocks.
På träningscyklarna två medelålders män med urtvättade t-shirts och kalaskulor. Precis den där mångfaldsmiljön som framgångsrika kulturarbetare efterlyser i Stockholms innerstad alltså.
Alldeles oavsett ett ställe där jag känner mig rätt poppig hur mycket jag än träningsskolkat på slutet.
När jag kliver av trappmaskinen för att göra något åt mina kroniskt ickemuskulösa överarmar står det klart att vi i dag också har besök av en ny art i gymfaunan.
Han är runt trettio, ljushyad, med brunt lockigt hår och en självklar uppsyn. Det här är en man som äger sin kropp och snart ska vi bli varse om att han eventuellt äger lokalen också.
Jag nickar lite när vi möts vid biceps- och tricepsmaskinerna, eftersom den mellanmänskliga uppförandekoden påbjuder det, men får ingen som helst respons.
Han lägger sin handduk på en maskin, ställer vattenflaskan vid en annan och bestiger självsäkert en tredje. Han bär tyngdlyftningshandskar, en klocka som blippar och lurar i öronen. På ena vaden har han en elefant tatuerad.
Det är snabba ryck, några drag i fria vikter, en ursinnig rush på löpbandet i två minuter och benböj vid en tredje depå. Jag sitter fortfarande kvar på min tricepsmaskin, slutkörd efter tre gånger tolv drag i en stång med 15 kilos vikter, när han frågar om jag kan kliva av och göra plats.
- Om jag får den där maskinen, säger jag och pekar på en liknande anordning där hans handduk markerar revir.
Han är lite störd av mitt köpslående, men kan inte ducka för det uppenbara och suckar när vi byter maskin med varandra.
Hans träningspass är uppenbarligen lite viktigare än alla andras. Eller träningspass, det liknar mer ett militärt bootcamp. Kanske befinner han sig i en mental snårskog i en avlägsen diktatur, där han ska befria lokalbefolkningen från en blodtörstig gerilla. Han är inte här för att spänna musklerna och imponera på övriga gymmare. Det här är en man som av allt att döma gör sig redo för att rädda oss från främmande makt och för det kräver han handlingsutrymme.
Det har ju pratats en del om manstyperna den senaste tiden. Om kulturmän som förstör våra hjärtan och Dylanmän som förstör vår nobelprisupplevelse, och jag vill ju inte reta upp mina medsystrar, men jag gillar dem allihop ganska mycket.
Men gymmannen! Det är han som kommer att rädda oss när apokalypsen knackar på dörren. Honom måste vi hålla extra hårt i.
WOW
Sydkoreas president Park Geun-Hye var redan inblandad i en korruptionsskandal som kan komma att kosta henne ämbetet, när en oppositionspolitiker gjorde en pikant upptäckt. I en fullt offentlig rapport står att läsa att presidenten köpt in över 360 potenshöjande piller. ”Mot höjdsjuka” förklarar den pressade presidentens talesperson.
WTF
Studenter vid ett universitet i North Carolina har tagit fram ett nagellack som reagerar på så kallade date rape-droger. Bäraren kan stoppa fingerspetsen i glaset och byter nageln färg innehåller drinken GHB, Rohypnol eller Xanax. Nästan en fjärdedel av de amerikanska studenterna säger sig ha varit utsatta för sexuellt våld under studieåren.