En grupp ställer till det för oss andra
Jag blev bestulen på min mobiltelefon i veckan. Mitt på dagen på min gata blev jag påhoppad bakifrån. En främmande arm låst runt min hals, den andra kring min hand som krampaktigt vägrade släppa telefonen.
Man ska ju inte ska göra motstånd, men min reptilhjärna fastnade i tanken ”det här är min och inte din”, och det blev en fem sekunders stående brottningsmatch innan jag fick ge upp och oömt bli knuffad till marken medan förövaren sprang iväg med min telefon.
Rånaren hade hjälp av en kompis några meter bort som höll upp en portdörr där de båda kunde slinka in så fort bytet var i hamn.
Och kvar på marken låg jag, smått mörbultad, lite förvirrad och möjligen en aning chockad. Men framför allt jävligt förbannad.
Polisen var där på fem minuter, och en kvinna på andra sidan gatan kunde ge hjälpliga signalement och förklara hur det hela hade gått till.
Omständigheterna var deprimerande klyschiga. Brottslingarna också.
Det var precis som man tänker sig när man låter precis alla fördomar tala, eftersom man vet vilka
problemgrupper som nästan hela Europa och resten av världen dras med.
Jag vill egentligen inte ha ett samhällsklimat där man ”måste våga ta debatten” eller ”i alla fall väcka frågan” och ”inte får vara rädd att säga som det är”.
Men vissa omständigheter blir till slut så tydliga att de är svåra att ignorera.
Jag tänker inte slå fast att det beror på kultur, uppfostran, eller, gud förbjude, genetik.
Jag konstaterar bara att en grupp i samhället med en tydlig gemensam nämnare ställer till det för övriga – och för varandra.
Och eftersom vi står på tröskeln till ett nytt och inte så stelbent politiskt korrekt Sverige kan vi väl ta det här resonemanget hela vägen. Ska vi ändå bunta ihop folk (och kanske inte slå ihjäl dem, men i alla fall stigmatisera dem rejält) i ett ”vi” och ett ”dom” är det hög tid att prata klarspråk om samhällets största problemmakare och sluta vara så rädda att säga som det är:
Alla är män.
Man kan tycka att den nya politiska retorikens korsriddare borde höja rösterna lite. Att de borde ställa en kravbild på det här kollektivet. Kanske helt enkelt förbjuda bygget av fotbollsarenor, frimurarordnar och andra maskulinitetstempel där de här vansinniga idealen sprids utan insyn.
För att vi andra i framtiden ska kunna känna oss trygga i deras närvaro.
Men det får man väl inte säga i det här landet.
Utropstecknet
Låt oss reda ut en sak direkt. Kungahusen i Europa är inte bara stockkonservativa dockhus, hela dess existens bygger på idén att endast man + kvinna kan producera och uppfostra en avkomma.
Det här handlar inte om att hylla en 35-årig småbarnsmamma i Solna som tycker att bögar är okej. Kronprinsessan Victoria vet att hennes framträdande på Gaygalan kommer att ge resonans i varje kungatidning i hela världen och långtifrån rosas överallt. Hon tar den striden. Jag högaktar henne för det.
Frågetecknet
En av Angela Merkels förtrogna, Annette Schavan, blir av med sin doktorstitel, efter att det uppdagats att hon plagierat stora passager i sin avhandling. Extra komprometterande för Schavan är att hon är, ehum, utbildningsminister. Hon är inte den första i Merkels gäng vars avhandling inte håller för synande i sömmarna, för två år sedan fick försvarsministern lämna sin post.
Det här leder ju egentligen bara fram till en fråga: var är
alla doktorer inom svensk
politik?