Man i kjol skriker: ”Jag har glömt att tvätta f...”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ronnie Sandahl om den snåriga Pridedjungeln

Nej, vi står inte alls där i öltälten och funderar över varför bögarna nästan alltid är snyggare än flatorna.

Det vore ju bara så heteronormativt.

Nej, vi står där på Pridefestivalens festområde i Tantolunden och pratar om sånt man ska prata om.

HBT-dilemman och Jan Guillou.

Fjollornas utsatthet inom gayrörelsen.

Hela paketet.

Vi dricker ljummen öl och tampas diskret om vem som egentligen är mest Öppen och Fördomsfri. Och ingen av oss är rädd för att någon ska nypa oss i häcken.

Ingen alls.

Pridedjungeln är snårig.

Å ena sidan står man i Tantolunden vid lunchtid och hör en man med kjol skrika i sin mobiltelefon:

-Åh, Gud, jag har glömt att tvätta fittan!

Å andra sidan riskerar man ständigt att läxas upp av någon ideellt arbetande flata som ståtar med den där bjäbbiga uppsynen som doftar både politiska ungdomsförbund och en vilja att Bli Tagen På Allvar.

Sen kryssar man fram där i festivalgruset, livrädd för att braka rakt igenom den politiska korrekthetens falluckor.

Det går som det går.

Jag kallar en transsexuell för transa. Han blir arg. Eller hon. Jag lär mig aldrig. Jag drar ett ironiskt homofobskämt som jag hört en bög dra några timmar tidigare. Det tas emot med viss skepsis.

På fredagen sitter jag i SVT:s morgonsoffa.

Mitt rosa inträdesband lyser i de starka lamporna. Jag visar det noggrant. Som för att understryka det faktum att jag är Öppen och Fördomsfri.

Se på mig, liksom.

Jag springer på Pride som om det var en festival i raden. Det är ingen stor grej. Man är väl trygg i sin sexualitet. Och metrosexuell.

Vad jag tänker på? Hurså? Ja, jag tänker i alla fall inte på varför bögarna är så mycket snyggare än flatorna.

Inte alls.

Det blir måndag igen. Man tror att man är avgiftad. Livet är lite gråare men enklare.

Det är långt efter midnatt och jag promenerar Sturegatan ned. Ja, det är en sådan måndag.

Två grabbar med reklamskägg går förbi. Och jag sänder uppenbarligen ut signaler som jag själv inte uppfattar för plötsligt vänder sig en av killarna om. På irländsk engelska väser han efter mig:

-Fucking fag.

Jag sparkar småsten hela vägen ned till Stureplan och tänker att det där var ju ändå bara så heteronormativt.

Tidigare Ronnie Sandahl-krönikor:

Ronnie Sandahl