Världen verkar ha blivit galen
Världen verkar ha blivit galen.
Numera viftas det med vapnen så fort någon nation känner att de inte får allt som de vill. Den värsta sortens nationalism tillåts flöda fritt.
I takt med att överlevarna från andra världskriget blir allt färre försvinner insikten om krigets fasor.
I allt större utsträckning verkar det vara starka känslor mer än sunt förnuft som styr handlandet hos världens ledare.
För två veckor sedan gav Serbiens president order att skicka trupper mot gränsen till Kosovo. Detta efter att serber bosatta i Kosovo attackerat en polispatrull men i sin tur fått flera dödade efter att Kosovos militär slagit tillbaka.
Först när USA ingrep och krävde omedelbar deskalering drogs en betydande del av trupperna tillbaka. Men ett tag såg det ut som att ett nytt krig mellan Serbien och Kosovo stod för dörren.
Varken Nato eller EU hann ingripa innan Azerbajdzjan på mindre än 48 timmar nyligen tog över den armeniskstyrda enklaven Nagorno Karabach. 100 000 armenier är på flykt och nu fruktar Armenien att Azerbajdzjan planerar att fortsätta med att ta landområden inne i Armenien.
EU försöker gå en balansgång genom att hjälpa det svagare och demokratiska Armenien mot diktaturen i Baku. Problemet är att Europa numera bytt ut sin gasimport från Ryssland mot gas från bland annat Azerbajdzjan.
Putin är nöjd med att ha bidragit till att skapa ännu mer kaos som väst måste hantera.
Efter Hamas fruktansvärda attack mot civila inne i Israel står världen enligt FN-chefen Antonio Guterres vid avgrunden. Han är långtifrån den ende som oroar sig för en bredare spridning av kriget.
Röd linje
Iran-stödda Hizbollah i Libanon har redan börjat värma upp genom att skicka både raketer och enstaka patruller av stridande in i norra Israel. USA hävdar att gruppen har 130 000 dödsbringande missiler som de kan avlossa mot Israel om en markoffensiv startar.
Israels ärkefiende Iran har deklarerat att om Israel inleder en markoffensiv överskrids en röd linje då Iran måste ingripa. Oklart exakt hur.
– Om den sionistiska aggressionen inte upphör har alla parter i regionen sina händer på avtryckaren, säger Irans utrikesminister Hossein Amir-Abdollahian.
USA har svarat med att skicka två hangarfartyg och andra krigsfartyg till östra Medelhavet som en signal till framförallt Iran och Hizbollah att inte ingripa i kriget på Hamas sida.
Om många palestinier dödas vid en markoffensiv kommer trycket från den arabiska gatan öka mot ledare att ingripa för att hjälpa palestinierna.
Varken Jordanien eller Egypten är intresserade av att bli indragna i ett krig men vill inte heller riskera sin egen makt ifall det blir stora upplopp på hemmaplan.
Kriget i Ukraina har puttats bort från nyhetssajternas topp av Hamas blodiga attack men fortsätter med oförminskad styrka. Putins invasion har fått hela västvärlden att kraftig öka sina militärutgifter. Det är en upprustning som vi inte sett maken till sedan kalla krigets dagar och som stjäl resurser från bland annat försöken att begränsa klimatförändringarna.
Putins dröm om att återupprätta Rysslands stormaktsstatus ackompanjeras av starka nationalistiska strömningar på andra håll.
Spåras till Obama
Turkiets president Erdogan vill göra sig till en modern sultan och Turkiet till en regional stormakt värdig Osmanska riket. Ett hot om en turkisk inmarsch i norra Syrien för att skapa en 30 kilometer bred buffertzon gentemot kurderna står ständigt på hans agenda.
Inbördeskriget i Syrien är på många håll vilande men definitivt inte över.
Man kan delvis spåra dagens utveckling till när Barack Obama började ifrågasätta USA:s roll som världspolis. Vissa länder tog chansen att flytta fram sina positioner och erövra en del av det maktvakuum frivilligt USA lämnade efter sig.
Obama tyckte USA behövde slicka såren efter att krigen i Irak och Afghanistan inte gett önskad effekt mot den islamistiska terrorismen utan tvärtom ökat hatet mot Amerika.
När Syriens ledare Bashir al-Assad använde kemiska stridsmedel avstod Obama från en straffexpedition trots att han sagt att USA:s röda linje gick vid en kemvapenattack.
Donald Trump inte bara fortsatte på den isolationistiska linjen. Han formligen trumpetade ut att det var ”America first” som gällde på alla områden. Det var Trumps eftergifter i förhandlingarna med talibanerna som ledde fram till USA:s kaosartade tillbakadragande från Afghanistan som ytterligare försvagade supermaktens anseende.
Kärnvapenkrig
Kina har bidat sin tid och ser nu ett tillfälle att ta över rollen som världens supermakt eller i vart fall bli USA:s jämlike.
Xi Jinping har kväst friheten i den forna brittiska kronkolonin Hongkong och hotar nu att invadera Taiwan ifall landet inte frivilligt går med på att ”återförenas” med Kina. Hans nationalistiska budskap om ett förödmjukat Kinas revansch trummas hela tiden in i befolkningen.
Numera börjar Kina få de militära musklerna för att backa upp det hotet. Man har redan fler krigsfartyg totalt än USA och är på väg att mångdubbla sitt innehav av kärnvapen.
Vi ser redan en obehaglig risk för att Ryssland ska använda kärnvapen i Ukraina. Men eftersom USA lovat att försvara Taiwan vid en kinesisk invasion känns risken för ett potentiellt kärnvapenkrig som ännu större mellan USA och Kina.
Länge fanns fasorna från andra världskriget där som en skyddande barriär mot nya militära äventyr. Men åren går och det finns inte längre många människor kvar som själva upplevde kriget och förintelsen.
I dag är det allt färre som säger ”aldrig mer”.