Ett litet ord - och vi sviker hederns offer
Den mordåtalade mannen avslutade dödandet med att knyta en “scarfs” över sin hustrus ansikte, skriver åklagaren i stämningsansökan.
Men det var en slöja.
Varför står det inte det så?
Hon hade just slutat bära slöja, den dödade afghanska kvinnan i Mariannelund. Hon lät det långa håret hänga fritt. Sedan hittas hon strypt och inknuten i tre av de tygstycken hon brukade använda, de åklagaren kallar "scarfs".
I relativ obemärkthet hölls rättegång förra veckan. Skuldfrågan är klar. En man erkänner att han i juni ströp sin hustru, mamma till deras treåriga dotter, för att “det svartnade av svartsjuka”, säger han, den vanligaste av förklaringar från en make som dödat.
Men var det ett "vanligt" mord, en förtvivlad mans impuls?
Maken tar fram huvuddukar, binder ett över sin livlösa hustrus ansikte, knyter därefter med två hårda knutar ett annat runt halsen. Med en tredje "scarf" lindar han samman hennes ben.
Varför gör han så? Polisutredarna frågar, får inga svar.
Däremot berättar två systrar att den dödade kvinnan redan i Iran ville lämna maken, ett påtvingat kusingifte, han slog och dödshotade henne. Föräldrarna förbjöd separationen.
En manlig kusin berättar att maken var utskrattad för att hans fru kastat slöjan.
En annan kusin kallar honom “lantis”: “det var en hedersgrej så att säga”.
Systrarna säger vidare att mannen bara låtsades acceptera hustruns hängande hår men är egentligen “mycket religiös, konservativ, gammalmodig.”
Hedersmord kan inte bevisas, anser åklagaren. Vi kan tänka att det inte spelar stor roll. Dödad är hon hur som helst, vid 22 års ålder.
Men då sviker vi ett löfte att utmana hederskulturer, vår lojalitet med flickor som lever under dödshot från sina föräldrar. Och vi kan inte vara tondöva för symbolladdade detaljer.
Om en mc-klubbsmedlem skulle hittas mördad med sin väst slängd över ansiktet fattar vi nog symboliken. När någon hittas med avskuren tunga är budskapet glasklart.
Inför en afghansk kvinna strypt med huvudduk står rättsamhället mer frågande inför vad det kan betyda.
Då försvinner till med ordet ur brottsbeskrivningen, görs om till: “scarfs”. Men det var inte det, det var ingen piffig accessoar, inget värmande vinterplagg.
Det var en slöja.