Flyktingfrågan har inte handlat om moral
I Falsterbo har människor börjat stänga sina sommarhus vid avfolkade stränder.
I fullsatta Kopparberg jagar de en kåk där de kan stoppa in ytterligare 60 skolbarn.
Och regeringen talar om "allas moraliska ansvar".
"Moral". Är det ett nödvändigt ord?
Att få bättre balans är bråttom. Flyktingmottagandet är rimligtvis en fråga för hela Sverige.
Men låt oss minnas att flyktingmottagande inte med någon självklarhet har handlat om godhet, eller "moral". Inte heller i det avfolkade Ljusnarsberg. Kronor och ören har det gällt.
En bra affär var det från början, då det konkurshotade kommunala bostadsbolaget kom på fötter med statliga medel, liksom en turistanläggning. Då hade bygden varit på dekis sedan 60-talet, allt stängde: gruvan, stålverket, skoindustrin.
Flyktingarna behövdes.
De tjänade även som befolkningstillskott, statens kommunbidrag höjdes.
Asylsökande handlade i butikerna och fyllde skolorna.
Men det skenade. Nu är mer än var tionde invånare en asylsökande. Affärsmässigt är prognosen osäker. "I bästa fall blir det plus minus noll", säger Ulf Hilding, moderat kommunpolitiker.
Ungdomarna i Ljusnarsberg som studerat svenska med statliga pengar ska ut i sysselsättning. Annars blir de långvariga socialbidragstagare och kommunens börda.
Ulf Hilding är en man med gott humör. På något vis ska de hitta skollokal åt 60 köande barn.
Kanske kan något församlingshem utrymmas. Eller Samhall. Tack och lov råder ingen lärarkris, de fick några från Syrien.
Det är bara att fixa det. Inte på grund av hög moral.
Han säger: "Vi måste ju. Det är en befolkningsmässig tsunami och ingenting att göra åt."
Kostnader för flyktingmottagande kommer att diskuteras framöver, var så säkra. Är det med all nödvändighet omoraliskt? De är investeringar, som ska göras klokt, med sikte på god avkastning i vårt arma lilla land.