Regeringen har satt sig i samma båt som diktaturer
Pressmeddelandet med rubriken ”ekonomiskt stöd för att stärka internationell narkotikasamverkan” passerade obemärkt i går.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att regeringen satte sig i samma båt som afrikanska diktaturer och Ryssland.
Regeringen har beslutat att bevilja organisationen European Cities against drugs (ECAD) 400 000 kronor för att ”utarbeta en rapport i tio punkter om hur en restriktiv och balanserad narkotikapolitik kan se ut”.
ECAD ska samarbeta med bland annat World Federation Against Drugs (WDAD. Båda organisationerna är svenskbaserade och ska försöka locka liknande föreningar i andra länder att ansluta.
– Vi behöver stärka den internationella samverkan inom narkotikaområdet, som folkhälsominister Gabriel Wikström uttryckte saken i pressmeddelandet.
Vill exportera svensk politik
Detta låter som ett behjärtansvärt initiativ, men är i själva verket en mycket sorgesam historia.
Organisationerna är nämligen det mest extrema som det i narkotikafrågor mycket repressiva Sverige har att erbjuda, vilket inte säger lite.
WFAD grundades år 2009 och samarbetar med liknande föreningar runt om i världen med det optimistiska syftet att exportera svensk narkotikapolitik och uppnå global drogfrihet.
Det innebär exempelvis protesterar i högan sky mot sprutbyten, en verksamhet som länge var en kontroversiell fråga i Sverige men som numera är accepterad då alla rimliga människor har begripit att det är ett effektivt verktyg mot spridning av dödliga sjukdomar.
Mot metadonbehandling
Knarktalibanerna är även kritiska till att Portugal har avkriminaliserat bruket av droger.
Att omvärlden har stått i kö för att studera de positiva effekter som uppstod då tunga narkomaner erbjuds vård i stället för fängelse och polisiära resurser frigjordes till viktigare brottsbekämpning spelar därvidlag ingen roll.
Medlemmar i WFAD försökte i samband med en internationell kongress få med sig andra organisationer i ett offentligt fördömande av metadonbehandling, men det stöp då åsikten ansågs vara för radikal till och med i dessa kretsar, enligt en person med insyn.
Används i diktaturer
Då den amerikanska ”War on drugs”-strategin på goda grunder de senaste åren blivit mer och mer kritiserad har anständiga länder börjat nyansera sin narkotikapolitik.
Det innebär att WFAD har fått det allt svårare att vinna stöd för sin extrema linje.
Partnerskapet återfinns numera ofta i afrikanska länder med mindre trevliga regimer.
Eller Ryssland, med en av världens värsta hiv-epidemier. Landets narkotikasamordnare har ett förflutet i KGB och lyckades driva igenom ett förbud mot metadon, vilket har kastat in injektionsnarkomaner i ett destruktivt bruk av en billig opiatblandning som äter upp mänskligt kött.
Flera hoppade av
Just Ryssland besökte för övrigt den andra inblandade organisationen, ECAD, förra sommaren.
Narkotikabekämparna reste till staden Irktusk, för att ta del av ”kliniska riktlinjer för att förebygga missbruk”.
Även ECAD, bildat på initiativ av Stockholm stad 1994 som en reaktion mot de krafter som med Frankfurt i spetsen ville mjuka upp narkotikapolitiken, har en oförsonlig inställning.
Flera anslutna kommuner har hoppat av i takt med att argumentationen blivit allt mer radikal.
Varför stöds dem?
Till slut tröttnade Stockholm stad och hotade att upphöra med sitt stöd om inte åsikterna mjuknade.
Gårdagens beslut har väckt ilska och besvikelse hos några av landets ledande missbrukarforskare.
Varför har regeringen valt att stödja dessa extrema organisationer? Delar folkhälsoministern en syn på sprutbyten och metadon som numera primärt är gångbar i några av världens mest repressiva länder? Ska export av dessa inhumana åsikter ha statligt stöd?
Den välvilliga tolkningen är att inblandade tjänstemän på socialdepartementet inte begrep vad de sysslade med då de tog fram underlag till beslutet.
Fotnot: WFAD och ECAD har efter publicering hört av sig till Aftonbladet med synpunkter på kolumnen. Här följer organisationernas brev – och Cantwells replik.