Showen är över – efter elva år
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-03-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Göran Persson – en politisk enmansföreställning
För elva år sedan klev han upp på scenen i Folkets hus i Stockholm i en alldeles för liten, beige kostym.
I morgon tar Göran Persson farväl. På samma plats. Men i andra kläder.
Att summera Göran Perssons tid vid makten är inte alldeles enkelt. Inte bara för att det handlar om en händelserik, stundtals omvälvande, tid.
Utan också för att det är svårt att att skilja politiken från personen. Göran Persson var som statsminister och partiledare i långa stycken en enmansföreställning.
Redde ut finanserna
Göran Persson restaurerade statsfinanser i ruiner. När han trädde till som finansminister lånade staten till nästan varannan utgiftskrona. När han var klar gick affärerna med överskott.
Göran Persson har fått mycket beröm för sitt resoluta handlag. Kanske väl mycket. Socialdemokraternas handfasta saneringspolitik sjösattes av Perssons företrädare, Ingvar Carlsson. Persson fullföljde.
Det gröna folkhemmet dröjde
I sitt första tal som partiledare, i den urvuxna beige kostymen, lanserade Göran Persson idén om ”det gröna folkhemmet”.
Ingen kan betvivla engagemanget. Men det blev, för att vara uppriktig, mycket snack och lite verkstad. Inte förrän socialdemokraterna behövde stöd av miljöpartiet för att sitta kvar vid makten började svenska folkets el- och bensinräkningar raka i höjden.
Om det var i folkhemmets anda kan ifrågasättas. Men syftet var kristallklart, samhället skulle ställas om i en mer ekologisk riktning.
En förlorare i alla val utom ett
En partiledares främsta uppgift är att se till att hans trupper vinner. Inte slaget utan valet.
Men som härförare har Göran Persson inte varit framgångsrik. Socialdemokraterna backade i riksdagsvalet 1998, i valen till EU-parlamentet 1999 och 2004. De förlorade folkomröstningen om euron 2003 och regeringsmakten 2006.
Det enda val där Göran Persson lett sitt parti till framgång är riksdagsvalet 2002 då det ökade med 3,4 procent.
En politikens estradör
Man behöver inte gilla Göran Persson. Men man tvingas att förhålla sig till denne politikens estradör.
Han inledde sin långa bana som partiledare och statsminister i något av ett underläge. Han brukar själv kalla sig fjärdehandsalternativet, det blev han eftersom de andra föll ifrån.
Han var osäker i internationella sammanhang. Till sitt första EU-toppmöte gick han hand i hand med dåvarande hustrun Annika. Persson hade inte fattat vad det handlade om. När EU:s regeringschefer träffas är det jobb, inte en Nobelmiddag i miniformat.
Han var också osäker i mötena med media. Var reportrarna ute efter honom, eller?
Men med tiden ruskade han av sig osäkerheten. En av EU:s mest erfarna regeringschefer med öppen dörr till tv:s nöjesprogram och veckotidningarnas hemma-hos.
I morgon säger Göran Persson adjö. Möjligen kommer vi inte att minnas honom för vad han gjorde. Utan för den han var.