Att vara ett litet parti är inte lätt
Pressträffen i rum 3: 37-38 i riksdagens ledamotshus i morse illustrerar med all önskvärd tydlighet de små partiernas problem.
Kristdemokraterna presenterade ett ambitiöst och klokt program om ungdomskriminalitet för två reportrar, varav den ena kom från partiorganet.
Då moderaterna i all hast i förra veckan bjöd in medierna för sitt vanliga tjat om hårdare tag gentemot unga förbrytare sprang de stora redaktionerna benen av sig för att komma i tid.
TT, Dagens Nyheter, Ekot, Studio ett, Aftonbladet: alla ville vi lyssna på Fredrik Reinfeldts och Beatrice Asks utspel om slopad ungdomsrabatt vid fängelsestraff.
Denna svinkalla morgon i Stockholm suckar en pressekretare och säger att hon trodde att en fredag skulle vara en bra dag, men att medieföretagen hade presenterat alla möjliga fantasifulla förklaringar för att slippa hörsamma inbjudan.
En tydlig idé
Caroline Szyber, KD:s rättspolitiske talesperson, hade kallat till mötet för att presentera sin rapport om hur den växande gängkriminaliteten borde bekämpas.
En utredning som, visade det sig, genomsyras av en tydlig idé: det räcker inte med att ta itu med kriminaliteten, betydande resurser måste också satsas på att göra något åt brottens orsaker.
Varför denne riksdagsledamot gör något så inopportunt som att se längre än kriminalvårdspolitisk populism vet jag inte.
Kanske för att hon är jurist i grunden och begriper att inget blir bättre av att endast babbla om strängare straff. Kanske för att hon är klok.
Krångla till det
Eller så är det så enkelt som att KD stundom tycks älska att krångla till detta politikområde. Minns då polisen i Stockholm med stöd av migrationsminister Tobias Billström härom året tolkade förarbetena till 1954 års utlänningslag på ett tveksamt sätt och beslöt att utvisa 55 EU-medborgare som alla var romer med motiveringen att de tiggde.
Nolltolerans mot småbrott
Socialminister Göran Hägglund protesterade. Intellektuellt hederligt förvisso, men knappast en åsikt som gör KD till ett stort parti.
Szyber är av samma sort som sin partiledare. Men med tanke på att cirka 5000 svenska ungdomar befinner sig i riskzonen att bli värvade till kriminella nätverk så finns det anledning att försöka göra något, oavsett om det är röststrategiskt eller ej.
Hon vill att flera ungdomar ska dömas till ungdomstjänst och att straffet ska ha en tydlig koppling till brottet. Klottrare ska sanera klotter, den som förstör cyklar ska reparera cyklar. Nolltolerans gentemot dessa småbrott.
KD vill även inrätta en barnbrottsnämnd som ska behandla allvarliga brott som unga under 15 begår.
Andra punkter: medling, förbättrad utslussning för tonåringar som släpps ur ungdomsvård för att minska risken för återfall i kriminalitet, begränsning av rätten för arbetsgivare att begära utdrag ur brottsregister, ett förfarande som blir vanligare och vanligare och som försvårar återanpassning.
Svårt att övertyga
Mer problematiskt är tanken om anonyma vittnen. Bortsett från rättsäkerhetsaspekterna lär det bli svårt att övertyga kamraterna i alliansen om att detta är en fungerande idé.
Och förslaget om fotoförbud även i domstolarnas väntrum (i dag är det endast förbjudet i rättegångssalen) lär få hela journalistkåren att hoppa upp och ner av ilska.
Men det där är randanmärkningar. Programmet är i allt väsentligt anständigt och vettigt.
Av de fem personer som satt runt bordet i det trista rummet med fult linoleumgolv och meningslösa möbler och lyssnade på Szyber tillhörde tre hennes stab.
Jag och kvinnan från tidningen Kristdemokraten lyssnade, antecknade och ställde frågor, mötet var överstökat på under timmen.
Ingen rörde smörgåsarna som hade ställts fram till frukostträffen.