Den nakne borde tacka sin tittare
Detta kommer till stor del handla om en naken man i Tromsø.
Allt är Trond Berg Eriksens fel.
Han är en sprängbildad man av den gamla sorten. Högt hårfäste och gulrutig kavaj, professor i idéhistoria. Han är också återkommande skribent i den norska tidningen Morgenbladet. Där har Berg Eriksen en spalt som heter ”Etikern”. Dit får då läsekretsen – gissningsvis bestående av mer än en ordmärkande gammal adjunkt – skicka sina etiska spörsmål.
Denna gång är det en naken man i Tromsø.
Mannen, som gärna vill vara anonym, skriver i sitt brev att han tycker mycket om att gå runt naken i sitt radhus. Detta har börjat leda till viss osämja med grannarna. Visserligen finns en hög skiljevägg mellan mannens fönster och grannarnas veranda – men om man går ända ut på yttersta kanten kan man få sig en titt, vilket alltså grannarna ska ha gjort vid upprepade tillfällen.
Nu är frågan: gör han fel som går runt naken, eller gör grannarna fel som stirrar på hans behag?
Få saker här i världen gör mig så genuint lycklig som när riktigt bildade människor tar livets meningslösheter på största möjliga allvar.
Och den norske professorn angriper den nakne mannens problem med högoktanig intellektuell tyngd.
Först redogör han för nakenhetens historia, hur den nakna kroppen överhuvudtaget inte var ett tema i medeltidskonsten eftersom det ansågs för trivialt och ospännande i en tid då folk sket på gatan. Och kommer sedan fram till att nakenheten blev intressant i takt med individualismens födelse: när man genom att skilja på exempelvis kök och toalett skapade osynliga zoner som födde idén om skillnaden mellan det privata och det offentliga.
Professor Berg Eriksen anför också tesen om att den tysta överenskommelsen mellan kikare och exhibitionister kan vara en av vårt moderna samhälles bäst fungerande: ”de är som skapta för varandra”. Bägge parter gör något som man mår bra av, men har samtidigt skyldighet att upprätthålla varandras roller. Därför den ömsesidiga förargelsen.
Jag kommer att tänka på George Steinhouser när jag läser. Han är forskaren vid Wiens tekniska högskola som bestämde sig för att forska om navelludd. Han tog 503 prover, vägde luddet och skickade det på analys. Efter fyra år av intensiva studier kunde han konstatera att luddet mestadels bestod av samma material som det plagg han bar närmast naveln.
Och just denna eftermiddag kommer en professor i idéhistoria fram till att nudisten från Tromsø bara utför ett experiment som är både socialt och historiskt när han låter byxorna falla.
Avslutningsvis hälsar han till sin nakne brevvän: ”Lykke till!”.