Sverige saknar politisk mognad
Den genomsnittliga svenska politikerns förmåga att ta ansvar i svåra tider lämnar besvärande mycket att önska.
Koranbränningar, gängmord och Hamas vedervärdiga terrordåd möts av utspel så undermåliga att de får fylledanskens attack mot domaren under en landskamp en gång i världen att framstå som genomtänkt.
Möjligen finns det ingen anledning att förvånas. Jag kan ännu vakna kallsvettig av det socialdemokratiska förslaget att panikstänga Öresundsbron under flyktinghösten 2015, stoppat först efter att Lagrådet närmast äcklat förklarade att idiotin bröt mot grundläggande mänskliga rättigheter, men dumheterna nu är ännu värre.
Ta bara Jimmie Åkesson, som i ett samtal med riksdagsjournalisterna i går resonerade om hur gängen ska förmås sluta mörda och spränga.
Ett och annat var i och för sig skåpmat, att som sydamerikanska diktaturer sätta in väpnade trupper mot den egna befolkningen är ett förslag som sverigedemokrater har idisslat länge, men annat färskt.
Som ”frihetsberövande i preventivt syfte utan att det föreligger konkret brottsmisstanke”.
Vilket översatt från Åkessonska betyder att oskyldiga människor som på ett eller annat sätt ens befinner sig i närheten av kriminella sammanhang ska kunna buras in.
Med tanke på att såväl sverigedemokratiska politiker som kärnväljare är överrepresenterade i brottslighet låter det som att partiledaren är på väg att såga av den gren han sitter på, men vi vet ju alla att de som skulle förlora sin frihet är människor med mörkt hår och invandrarbakgrund.
Ytterligare ett utspel var att 15-åringar ska kunna dömas till livstids fängelse.
Visst, även jag är av åsikten att utvecklingen med allt yngre mördare på ett eller annat sätt måste mötas med lagstiftning.
Icke desto mindre vore det intressant att höra vad arkitekterna bakom 1734 års missgärningsbalk, i vilken det stipuleras att barn ska dömas mildare än vuxna, tycker om förslaget.
Men den sortens invändningar torde Åkesson strunta lika mycket i som han är ointresserad av argument i stil med att en sådan ordning inte bara bryter mot barnkonventionen utan även skulle sakna motstycke i jämförbara länder.
Enkelt vore att avfärda SD-ledarens febriga drömmar om införande av en polisstat som populistiskt trams.
Men modern politisk historia lär oss att det som först anses vara galenskaper från ett ytterlighetsparti inom ett år eller så är moderat och socialdemokratisk politik och antingen genomfört eller på väg att införas.
Och det är dessvärre inte bara Åkesson som har luft just nu.
I går var exempelvis Louise Meijer, moderat riksdagsledamot och ledamot i justitieutskottet, lycklig över att ”Tidöavtalet innehåller förslag om utvisning på grund av vandel”.
Detta efter att ha sett bilder på hur människor i Sverige de senaste dagarna varit ute på gator och torg och hyllat Hamas.
Sannolikt menade riksdagsledamoten utvisning på grund av bristande vandel, det är inte alltid lätt att få till det när bortglömda gamla ord plötsligt dammas av igen, en misstanke som får näring av att hennes partikollegor Fredrik Kärrholm och Oliver Rosengren också snart var ute och vevade i detta ärende.
Visst, detta firande av terrorsektens mord, våldtäkter och kidnappning av barn är motbjudande att bevittna och politikernas upprördhet är inte svår att förstå, men en större förståelse för grundläggande rättigheter vore önskvärd.
En yttrandefrihet som inte tolererar gräsliga åsikter är inte en yttrandefrihet värd namnet.
Och har dessa moderater tänkt på vad införandet av denna princip skulle betyda vid nästa maktskifte? Vilka grupper är det då som ska utvisas?
Än värre än politiker som pratar är dock politiker som inte pratar. Inget är nämligen så oroväckande som en partiföreträdare som håller snattran. Då planeras i regel dumheter.
Visserligen har en kandidat till Miljöpartiets manliga språkrörspost uttryckt sin förtjusning i dödsstraff . Och Vänsterpartiets riksdagsledamot Daniel Riazat har vevat mot partiledaren Nooshi Dadgostars självklara fördömande av Hamas terrordåd.
Men i den mån företrädare för det största oppositionspartiet just denna vecka gjort något hårresande utspel, har det passerat mig.
Möjligen sitter ledande socialdemokrater och bidar sin tid och väntar på att rapporteringen från Israel och Gaza ska lugna ner sig och att det än en gång ska ges utrymme för den herosiska kampen mot partyknarkare.
Vi behöver dock inte gå långt tillbaka i tiden för att hitta dumheter från det partiet.
Som exempelvis tanken att det ska gå att blidka extrema islamistiska stater med att inskränka yttrandefriheten och medelst petande i hets mot folkgrupp-paragrafen förbjuda koranbränningar.
De senaste dagarnas blodbad i Israel borde vara en indikation så god som någon om att vi har att göra med personer som inte låter sig nöjas med justeringar av svensk lag.
Åkessons tankar om att fängsla oskyldiga är för övrigt en vidareutveckling av den av den förra regeringen initierade avlyssningen av personer som inte är brottsmisstänkta.
Sverige har, från vänster till höger, just nu partiföreträdare som saknar den politiska mognad som krävs för svåra tider.