Sjuksköterskestrejken är historisk

Här tågar vårdpersonal ut från Karolinska sjukhuset i Stockholm.

En historisk strejk bröt ut i dag.

Eva Zachrisson, 55 år gammal, född samma år som den senaste arbetstidsförkortningen genomfördes i Sverige, säger att det inte finns några alternativ.

I ett första skede krävs 75 färre minuter i veckan, åtta dagar på ett år.

Vi står utanför Karolinska sjukhusets huvudentré, det är en hopplöst ful plats, hus i glas och betong, trånga gator, trafikstockningar, människor passerar in och ut, sjuka, skadade, friska och de till synes friska.

Blicken är varm och handslaget fast.

– Om jag ska stå distansen ut måste arbetstiden förkortas, säger Eva Zachrisson.

Klockan är strax efter elva på förmiddagen och strejken, den historiska, de brukar ju handla om lönen, har pågått i 14 minuter.

Runt 2 000 sjuksköterskor och biomedicinska analytiker runt om i landet har tagits ut, nästan en tiondel av dem från Karolinska.

De har just kommit ut från sjukhuset, gått i ett litet tåg anförda av Vårdförbundets ordförande, Sineva Ribeiro. De bär skyltar med sina budskap:

”Bra villkor för oss blir bättre vård för dig”... ”Ja till rast och återhämtning”...”Vi skulle varit fler men alla jobbar”...

Eva Zachrisson, en kvinna med fast handslag och varm blick, operationssjuksköterska, berättar om en dag på jobbet.

– Jag kan inte bara lämna en operation för att arbetsdagen är slut. Det kan bli en timmes övertid. Det kan bli två. Det kan bli tre.

– Och jag kan ju inte, som i vissa andra yrken, arbeta hemifrån.

Eva Zachrisson under strejken.

Det är som det så ofta är med konflikter på arbetsmarknaden, vad som är sant och riktigt och rätt ligger i betraktarens öga och det går att ha förståelse för båda parter.

Arbetsgivaren, SKR, pekar på personalbrist och bemanningsproblem, svårigheter att rekrytera sjuksköterskor och att en arbetstidsförkortning kostar pengar och de senaste årens inflationschock har slagit hårt mot regionernas ekonomi.

Men lika sant är att vården innebär hårt fysiskt arbete och kroppar som slits.

Vårdförbundet har räknat ut att medlemmarna arbetade tre miljoner timmar övertid i fjol. Det motsvarar 1 800 heltidstjänster.

Det är frestande att dra slutsatsen att någonting är fel i systemet.

Taxibilar tutar, Norra Tornen, Stockholms nya landmärke, skänker viss skugga, reportrar från tidningar, radio och tv irrar runt och letar efter sjusköterskor att intervjua.

Jag påpekar att arbetsgivaren har varnat för att strejken kan bli samhällsfarlig. Att cancerpatienter, sjuka barn och människor med akuta tillstånd drabbas.

– Det stämmer inte. Exempelvis min avdelning, dagkirurgen, är fortfarande öppen. Det viktigaste operationerna görs ändå, svarar Eva Zachrisson.

– Det är för patienterna vi gör det här. Det är för att göra vården bättre.

 
Båda parter kan naturligtvis ha rätt. Möjligen ligger det till på följande vis: någon akut fara föreligger inte, men om strejken blir långvarig kan den saken komma i ett annat läge.

Om konflikten drar ut på tiden och parterna inte kan komma överens om den är samhällsfarlig eller ej, hänskjuts frågan till en central nämnd för avgörande.

Bortom de konkurrerande uppfattningarna om strejkens konsekvenser finns dock fakta som inte är förhandlingsbara.

Som exempelvis att det är över 50 år sedan som femdagarsvecka infördes och veckoarbetstiden blev 40 timmar.

Och reformen innan gjordes 1919: åtta timmars arbetsdag. 48 timmar i veckan, då det även jobbades på lördagar.

Arbetsgivarna påpekar att en reform kostar väldigt mycket pengar. Det är sant. Men det påpekade de även 1973 och 1919.

Fakta är även att Sverige är sent ute. Den nya trenden i Europa är fyradagarsvecka. Belgien har lagstiftat om den rätten. Försök pågår i Portugal, Spanien och Storbritannien.

I Norge och Danmark är redan 33 timmars arbetsvecka infört.

Eva Zachrisson tittar sig roat omkring på uppståndelsen utanför sjukhuset. Hon säger att hon aldrig har ångrat sitt yrkesval. ”Det är världens bästa jobb”.

Hon kommer ursprungligen från Dalarna, flyttade till storstaden för sjuksköterskeutbildningen, träffade en man, fick barn, bor i ett radhus i Täby.

– Mina barn är stora nu. Men jag vill att framtidens sjuksköterskor ska få barn som får träffa sina mammor i rimlig utsträckning.

Hon är säker på seger, Eva Zachrisson. Hur det blir med den saken återstår att se.
 

Men en sak är klar:

På sikt kommer arbetstiden även i Sverige att förkortas. På ett eller annat sätt.