Stockholm är inte som Luleå
Därför blir det kaos när snön vräker ner
Stockholm kan aldrig vara som Luleå. Eller för den delen Sundsvall.
Åtminstone inte när det gäller snö.
Så lägg av med alla hånfulla kommentarer som innehåller orden stockholmare, snö och inkompetens.
Här i Stockholm, andra delar av östra Sverige och längs E6:an har det snöat mycket de senaste dygnen. Väldigt mycket. Orange varning har utfärdats om att vädret kan medföra fara för allmänheten, allvarliga skador på egendom och miljö och störningar i samhällsfunktioner.
Det är alltså inte ett fåtal mysiga julaftonsflingor och en tunn vitmålning av marken som vi talar om. Utan om ymnigt snöande. Timme efter timme.
Redan på söndagen gick lokaltrafiken ut och sade att det var lika bra att vi ställde in oss på att inte åka till jobbet under måndagen. Den som kunde jobba hemma skulle göra det. Bussar halkade runt i snömodden, t-banor och pendeltåg mådde inte heller bra i ovädret, alla SJ-tåg mellan landets största och fjärde största stad, Stockholm och Uppsala, ställdes in.
Men det snöoväder som nu rasar är ovanligt. Till följd av klimatkrisen snöar det väldigt sällan i Stockholm. Ännu mer ovanligt är att det kommer 30 centimeter snö om dagen. Dag efter dag.
Förra vintern skottade jag fem gånger. Inte vid något av dessa tillfällen skulle jag säga att det var helt nödvändigt. Senast det kom mycket snö i Stockholm är som jag minns det i samband med det amerikanska presidentvalet för sex år sedan. Då var det ungefär som nu fast under kortare tid.
Det är alltså inte konstigt om det blir kaos när det snöar ymnigt timme efter timme i huvudstaden. Man kan helt enkelt inte ha en stående beredskap för att hela stan ska plogas inom timmar oavsett hur mycket snö det kommit ner.
Jag hör det missnöjda mumlet. Inte från alla, men från en del. Att det här jävla landet, som ju faktiskt ligger i norr, inte kan lära sig klara ett enkelt snöfall är skandal.
Om det vore så skulle jag hålla med. Men vi talar alltså inte om små snöfall. Utan om jättestora.
Stockholm är inte Luleå. Vi är inte ens Sundsvall. Det snöar mindre här och alltså är beredskapen för omfattande snöoväder inte lika stor som där det snöar mer. Det är simpel matematik. Man kan också kalla det enkel samhällsekonomi.
Och det gäller hela landet. Många av oss kommer ihåg snökaoset i Gävle i 1998. Gävle ligger i södra Norrland. Mellan den 4 och 7 december ökade snötäcket från 1 till 131 centimeter.
Dalregementet skickades att undsätta staden bandvagnar användes som ambulanser, allt som gick att ställa in ställdes in. Den 8 december lämnade det första tåget på fyra dagar Gävle central.
Jag minns också när blötsnön vräkte ner över Kiruna för några år sedan. Bilar halkade av vägen, snöröjningen hade svårt att komma fram. Generat fick en del norrbottningar erkänna att inte heller de klarar av alla typer av snöfall med glans.
Man tvingas konstatera att det är svårt att skapa en perfekt vädervärld. Både i Luleå och i Stockholm. Ibland blir det helt enkelt för mycket. Beredskapen räcker inte till.
Med andra ord. Jag undanber mig hånfulla kommentarer om att stockholmare, eller andra sörlänningar, dukar under så fort det kommer lite snö.
Det gör vi inte. För att ta mig själv som exempel jobbar jag i dag vid köksbordet. Mat finns i kyl och frys, jag skottar var tredje timme. Jag har alltså inte dukat under utan väntar bara på att snön ska avta (prognosticerat till i natt), att plogbilarna ska hinna göra jobbet och jag därefter kan ta mig till tidningen.
En helt annan historia är hur myndigheter och trafikföretag klarar informationen till sina brukare och kunder. Det är sällan invändningsfritt.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.