Rättegången mot Swedbanks vd kan sluta i fiasko
Birgitte Bonnesen, sparkad vd på Swedbank, log självsäkert då hon utan att säga ett ord passerade tv-kamerorna och de utsträckta mikrofonerna.
Det var första dagen i en unik rättegång, aldrig tidigare har högsta chefen för någon av de fyra storbankerna åtalats för grov brottslighet, och uppståndelsen i Rådhuset i Stockholm var av lätt insedda skäl stor.
Har Birgitte Bonnesen gjort sig skyldig till svindleri?
Stämmer det att hon spridit vilseledande uppgifter om Swedbanks åtgärder i kampen mot penningtvätt i sin verksamhet i Estland?
– Den som filmar in i rättssalen åker i fängelse, röt en vakt åt fotograferna då dörren öppnades till sal 27 och jurister, journalister och några nyfikna skolungdomar vällde in.
Det är dubbelt av allt i denna huvudförhandling: två juristdomare, två åklagare och två försvarsadvokater. Men så är detta också ett stort och komplicerat mål som kommer att pågå i 21 förhandlingsdagar.
Rättens ordförande, Malou Lindblom, hälsade alla välkomna och inledde med att inskärpa att hon förväntade sig att inblandade aktörer skulle ha en korrekt och respektfull ton gentemot varandra.
Möjligen var hennes påpekande lika mycket riktat till publiken som till de inblandade.
Det har sannolikt inte undgått många att tonläget mellan åklagare och advokater under såväl vissa rättegångar som i sociala medier de senaste åren har lämnat en del övrigt att önska.
En bakgrund till detta mål är på sin plats.
Hösten 2018 avslöjades att det fanns omfattande misstänkt penningtvätt i Danske Banks verksamhet i Estland.
Oron för att härvan skulle sprida sig gjorde att bankaktierna skrumpnade ihop och störtdök på börsen och Bonnesen gick ut i den ena intervjun efter den andra och bedyrade att Swedbank inte hade samma problem.
Men i februari 2019 berättade SVT:s Uppdrag Granskning att det fanns misstänkt penningtvätt imångmiljarklassen även i den svenska storbanken.
Ekobrottsmyndigheten vaknade till liv, förundersökning inleddes och tre och ett halvt år senare sparkar så denna huvudförhandling igång.
Åklagarna Thomas Langrot och Ted Murelius växeldrog, hela denna vecka går åt till att de lägger fram sin sak.
Det var ”AML-processer” och ”regelefterlevnadsrisk” hit och ”key findings” och ”riskindikationer” dit och i varje fall en av nämndemännen såg tidigt ut att ha problem med koncentrationen.
Bonnesen, sparkad, skandaliserad, satt rak i ryggen, yttrade inte ett ord, hon lyssnade koncentrerat, ansiktet avslöjade inga känslor.
Vid sin sida har hon Per E Samuelsson, rutinerad advokat, en av de bästa i branschen. I en av pauserna var han uppseendeväckande segerviss.
– Min klient är helt oskyldig. Nästa vecka kommer jag att på ett förödande sätt att smula sönder åklagarens påståenden, frustade han in i de framsträckta mikrofonerna.
Jojo. Stöddiga advokater är om inte annat goda underhållare, men det är hälsosamt att inte svälja deras retorik med hull och hår.
Med det sagt skulle jag inte bli det minsta förvånad om Bonnesen frias i slutändan.
Ekobrott är ofta abstrakta till sin natur. Nämndemän vet vad ett bankrån är, det behöver inte förklaras. Sofistikerad manschettbrottslighet ställer helt andra krav på åklagares pedagogiska förmågor.
Dessutom går det i regel åt skogen då Ekobrottsmyndigheten försöker sig på svindleri.
Finansmannen Mats Qviberg och andra höjdare i HQ Bank, Victor Muller och Saab, Prosolvia... stora prestigemål som inblandade åklagare nog vill glömma.
Visst, finansskojaren Refaat El-Sayed dömdes till sex års fängelse för grovt svindleri, men det var för över 30 år sedan.
Det är ingen slump att åklagarna har satt på sig hängslen och livrem och i andra hand yrkar på grov marknadsmanipulation, om nu det grova svindleriet skulle falla.
I morse stod en ensam man utanför Rådhuset med en ukrainsk flagga i den ena handen och en skylt som förkunnade att rättegången mot Bonnesen måste stoppas i den andra.
När rätten bröt för lunch hade han tröttnat och gått därifrån.
Möjligen är det ett tecken. Frågan är bara på vad.