Det är inte 1914 längre

Året var 1914 när vi bestämde att de inte var välkomna.

Inreseförbud infördes. Dörren stängdes, inte bara till Sverige som land, utan till utbildning, bostad och arbete om de trots allt lyckades tränga sig genom grindarna.

Vi tillbringade sedan större delen av 1900-talet med att förfölja dem. Tvångs­sterilisera dem. Och när de lyckades att få barn så tog vi ibland ungarna också.

Romerna var, som det stod i svenska myndighetspapper, ”en samhällelig ovälkommen börda”. Parasiter. Nu är året 2014.

Exakt 100 år sedan vi stängde gränserna. Många vill stänga dem på nytt.

Vi har fortfarande inte gjort upp med historien - långt därifrån - när en ny våg av romer ber om hjälp många inte vill ge. Det blev tydligt inte minst i samband med den ceremoni som integrationsminister Erik Ullenhag anordnade när han presenterade ”Vitboken”, om ett av de mörkaste kapitlen i Sveriges historia. En av de inbjudna kvinnorna från Romska rådet i Göteborg avvisades från att äta frukost i Sheratons hotellmatsal. Hon tog sig genom grindarna, men hon fick banne mig inte äta vid bordet. 100 år senare.

Hela EU har en gemensam policy för de sex miljoner romer som bor inom den europeiska gemenskapen. 2032 ska en 20-åring som är rom ha samma förutsättningar som en icke-rom.

Hur det ska gå till ser jag fram emot att höra politikerna vi ska välja i höst berätta.

Det kommer att ta tid och det kräver stora gemensamma ansträngningar - snarare än individuella allmosor - från oss, från romerna själva, från deras hemländer, från övriga Europa. Alla har en plikt att integrera. Bjuda till bords.

Vissa länder skiter högaktningsfullt i det. Som Rumänien. Eller England, Tyskland och Frankrike, som alla sedan gränserna öppnades helt den 1 januari i år gjort sitt bästa för att stänga dem igen.

Vi kan inte göra det. Vi har redan testat den varianten.

Du må störa dig på mannen eller kvinnan som numera tittar på dig från en trottoarkant och skramlar med några mynt i en pappmugg, men romerna i Sverige är här för att stanna.

Efter 100 år har de lagen på sin sida. De får vara här.

Så frågan är inte hur vi får bort dem från samhället. Frågan är hur vi får in dem.

Hur mycket du än tittar i backspegeln är året trots allt inte 1914.

Följ ämnen i artikeln