Non - nu är EU i kris

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Lena Mellin: En rejäl spark i baken

Frankrike delade ut det första slaget. I övermorgon kommer nästa, då väntas även Nederländerna rösta nej.

EU är utan styrfart. De politiska ledarna har inte folket med sig.

Sent i går kväll bekräftades det alla redan visste. Fransmännen ger sin egen president och EU:s politiska ledning en rejäl spark i baken. Frankrike röstade nej till EU:s första konstitution som kräver godkännande av alla 25 medlemmar.

Konsekvenserna kommer att bli omfattande. Särskilt som Nederländerna på onsdag, i den första folkomröstning på 208 år, också väntas göra tummen ner. Med ännu större marginal.

Den exakta omfattningen är i dag svårt att säga något om. Den brittiske utrikesministern Jack Straw angav tonen när han sent i går kväll sade att nu krävs eftertanke. Själv tänkte han fundera till EU:s nästa toppmöte i mitten av juni. Statsminister Göran Persson var inne på samma linje.

Ändå kan man redan nu skönja konturerna av vad Frankrikes Non, non, non kommer att leda till.

EU

Det kallas redan den värsta krisen i EU:s nära 50-åriga historia. Men resultatet i folkomröstningen är bara ett kvitto på den trötthet och brist på idéer som präglat samarbetet länge. Nu har det ingen fart alls, det är på stället marsch.

Det stora projektet, att trimma de europeiska ekonomierna så att de blir lika konkurrenskraftiga som den amerikanska, har redan gått åt pipan. Att blåsa liv i det kräver potenta ledare, inte slagna.

Det överskuggande problemet är att EU:s politiska elit inte går i takt med sina medborgare.

Det blir alltmer uppenbart för varje val som har med EU att göra. Förändringar är inte spännande, bara oroande.

Men utan folklig förankring fungerar inte EU. Hur presidenterna och premiärministrarna ska hitta tillbaka till sina väljare verkar tyvärr ingen veta. Till dess kommer EU-samarbetet linka fram.

Nej:et leder också till en rad praktiska problem. Den modernisering av organisationen som skissas i konstitutionen måste kastas över bord. Den krångliga, oöverskådliga och svårförståeliga beslutsprocessen består.

Det går inte att ta in mer än två nya medlemmar, Rumänien och Bulgarien. Turkiet och Kroatien kan känna sig blåsta.

Frankrike

President Jacques Chirac väntas utse den impopuläre premiärministern Jean-Pierre Raffarin till syndabock. Efterträdare tippas bli partikamraten Dominique de Villepin, inrikesminister.

Men rollbytena är bara en krusning på ytan. Den franska självkänslan har fått en rejäl knäck.

Frankrike har tillsammans med Tyskland varit motorn i EU-samarbetet. Jacques Chirac har sett sig som mer än Frankrikes president, han har varit EU:s inofficiella ledare. Det är han knappast längre.

Sverige

Enligt både Göran Persson (s) och Fredrik Reinfeldt (m) fortsätter allt som vanligt. Riksdagen ska rösta, ja eller nej, till konstitutionen i december.

Men under ytan påverkar Frankrikes nej även oss. EU-kritikerna får vatten på sin kran, Maria Wetterstrand (mp) upprepade i går kravet på folkomröstning.

Sveriges mesta EU-person, kommissionären Margot Wallström får en ännu brantare uppförsbacke att vandra i. Hon ansvarar för unionens folkliga förankring.

Dessutom missar riksdagen det ökade inflytande över EU-samarbetet som föreskrivs i konstitutionen.

Ja-sidan vann i Sverige

Lena Mellin