Blev uppläxade – efter kurs om sexövergrepp
KERSTIN WEIGL om intressant brevväxling
Nämndemän skulle få gå på kurs om sexuella övergrepp.
Då blev de uppläxade av domare.
Är ämnet så känsligt?
I ett kyligt brev varnar domare i fem Stockholmstingsrätter för hur det "kan uppfattas" att nämndemän går kursen.
Då hade de redan – är jag säker på – läst Advokatsamfundets ordförande Bengt Ivarssons beskrivning av kursen som samhällsfarlig, eftersom den hade "fel" föreläsare, nämligen från Fatta, en organisation som lobbar för införande av en samtyckeslag. Nu kunde nämndemännen betraktas som jäviga.
Av det kan man få intrycket att Fatta kommit på att de ville försöka manipulera domstolarna. Men förslaget på en kurs om sexuella övergrepp kom inte därifrån utan från Centerkvinnorna, Liberala kvinnor och Miljöpartiet i samarbete med Vuxenskolan.
Mot den bakgrunden får jag svårt att förstå oron för nämndemännen.
Nämndemän har valts ut utifrån att de är medlemmar i ett politiskt parti, inte för att de är garanterat "neutrala" (vilket ingen är) utan för att de är pålitliga ansvarsfulla samhällsmedborgare som följer lagen och inte låter sig påverkas.
De ska kunna delta i alla möjliga politiska möten, insupa många starka åsikter, utan att tappa fattningen när de sätter sig i domstolarna.
Så hur skulle de efter fem timmars kurs ens misstänkas vara hjärntvättade till den grad att de blir jäviga?
En kurs som dessutom bestod av svalt redovisade faktadragningar med siffror hämtade från Brå, Brottsförebyggande rådet.
Nämndemännen blev rätt sura och skrev ett stramt svar om att de ju faktiskt representerar medborgarna i rättsprocessen. När de går en kurs är det för att bli bättre samhällsorienterande, mer uppdaterade och få ännu bättre förutsättningar att vara sakliga och objektiva i rättssalen.
Lagmännen svarade då en aning urskuldande att man bara uttryckt en "allmän vädjan" att nämndemännen tänker på vilka sammanhang de deltar i. Vilket bara är att trassla in sig ännu en gång.
Nämndemän går alla möjliga kurser, den nästa de erbjuds handlar om brottsoffer på nätet. De lyssnar på alla möjliga experter, åklagare, forskare, advokater varav några i och för sig kan sägas representera ett särintresse.
Aldrig tidigare har det oroat lagmännen i tingsrätterna.
Och vad kan man dra för slutsatser av denna snudd på sorglustiga brevväxling?
Jag anar att en eventuell samtyckeslag är så pass känslig att den leder till beröringsskräck.