Jag vill krama en polis
Alla vill krama en sjuksköterska. På söndag går demonstrationstågen i Falun och Örebro, Lund och Skellefteå, i 24 städer över hela Sverige. De går under parollen ”Slut på rean - en annan vård är möjlig”.
Aktionen började på golvet, med tre sjuksköterskor - Päivi, Agneta, Charlotta - som fick spader på att politiker inte tagit vårdkrislarmen på allvar, och som inte vill tystna i vanmakt.
Jag är med. För vi älskar dem, hela den omvårdande livsviktiga armén undersköterskor, sjuksyrror, doktorer, biträden, terapeuter, som nu slår larm.
Men så tänker jag på de övriga goda samhällets försvarare, de som ska hjälpa, skydda, vårda.
Jag tänker på socialtjänsten, i djup kris. De är de allra minst kramade, fast de behövs.
En yrkeskår är på flykt. Varannan säger att de inte längre klarar kvalitetskraven och rättssäkerheten.
Det är för mig fruktansvärd information. De är professionella som försöker styra upp missbrukarliv, stötta tonåringar, gömma våldsutsatta kvinnor, lyfta barn ur olämpliga hem.
Men dessa välfärdens krigare, de syns inte. Jag ser inga socialarbetare på gator och torg, för att söka medborgarnas stöd, kräva de resurser som behövs, påtala nöden de ser och vill lindra.
Ja, socialtjänsten har en avsevärd makt, de gör misstag som slår hårt mot enskilda människor och familjer. Då hukar de och slår ifrån sig och skriver möjligen ett bittert mejl till någon som jag, med absolut förbud att publicera det annat än möjligen anonymt.
Lika slutna, inkrökta i sin organisation är poliserna. Där kan vi tala om kris, och den börjar bli riktigt allvarlig, som när någon sköt på två flickor i jämtländska Strömsund i juli och larmet glömdes bort.
Men inga poliser tågar i svenska städer.
Jag har hört om polisforum på nätet, där de vältrar sig i skvaller och missnöje. De skulle kunna skrika rätt ut, vittna om hur en organisation från helvetet gick fel, vilka konkreta följder det har fått för oss arma medborgare.
Det handlar ytterst om var man har sin lojalitet. De tre sjuksyrrorna säger att det är för patienternas skulle de fått Vårdsverige på fötter, och jag hejar på dem: famnen är öppen för er, det är självklart men även okontroversiellt.
Sedan vill jag krama en polis.