Så mycket makt - och så lite gjort
Socialdemokraternas dominans över svensk politik är häpnadsväckande.
Att partiets lyckats beror på strategiska allianser. Och den imponerande självklarhet som de behåller taget om taktpinnen med.
Från i dag flyttar navet i svensk politik från Stockholm till Västerås.
Orsak: riksdagen håller stängt och socialdemokraterna, den dominerande kraften i svensk politik, har kongress i Västmanlands huvudstad.
Andra partier kommer att kommentera vad som händer i Västerås, tv:s kanaler direktsända och radions Ekosändningar vara överfyllda med rapporter om de senaste händelserna.
Basen eroderar
Den självklara frågan är givetvis om detta är rimligt. Och svaret är ja. Inget annat parti, ingen annan organisation utövar ett så stort inflytande över den svenska verkligheten som socialdemokraterna.
Partiets dominans bygger på ett långt maktinnehav, en relativt stabil väljarkår, strategiska allianser med andra partier och organisationer, internationellt samarbete och en självuppfattning som inte går av för hackor.
En socialdemokratisk politiker anser att hon eller han är den som bestämmer. Allt annat är tillfälliga avbrott från normaliteten.
Denna bas håller långsamt på att erodera. Åtminstone bitvis.
Det långa maktinnehavet bygger på en stabil väljarkår. Den håller raskt på att ändra sig. Allt fler byter parti mellan valen, allt fler väntar med att bestämma sig till sista veckan före valet.
Allianser har socialdemokraterna haft med alla från folkbildningsförbund som ABF till bostadsföretag som HSB. Men banden blir allt svagare.
Riktigt viktiga är förbindelserna med facken i LO och vänsterpartiet som aldrig skulle fälla en socialdemokratisk regering.
Men också här håller lojaliteten på att luckras upp. LO har långt ifrån det inflytande de hade. Och vänsterpartiet kräver kaxigt plats i en s-ledd regering efter nästa val.
Det internationella samarbetet är däremot livligare än någonsin. Ett bevis för att socialdemokratin är en rörelse med universella ambitioner.
Till kongressen kommer exempelvis Tysklands kansler Gerhard Schröder, vid sidan av Frankrikes Lionel Jospin Europas mäktigaste sosse just nu.
Planerad senfärdighet
Men varför, undrar ni, lyckas detta mäktiga parti inte ens förverkliga hälften av de centrala beslut som togs på förra kongressen?
En förklaring är att det ibland tar lång tid mellan beslut och resultat. En annan är planerad senfärdighet från partiledningen.
Konstigast är faktiskt det dåliga utfallet i frågor som rör arbetslivet. Där är kongress, LO, vänsterparti och den tillfälliga partnern miljöpartiet helt överens. Ändå har inget hänt.
Det säger en del om motståndet i partitoppen. Läs gärna Göran Persson.