50 män som delar knullkö fascinerar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag vet inte om ni också läste artikeln. Den norska kvinnan som satte in en annons i slutet på sommaren där hon skrev att hon ställde upp för sex på en norsk badplats utanför Oslo.

Polisen som först trodde att allt­ihop var ett skämt, men som sedan åkte dit och hittade 50–60 ivrigt parkerade bilar ute i skogen, och när de närmade sig badplatsen, kvinnan, ett 50-tal män i en lång kö, och kvinnans man som stod och filmade alltihop.

Det är i sådana lägen som det är svårt att inte undra.

Vad snackar man om i en sådan kö? 50 män på rad. Jag menar, jag vet vad det är för koder i korvköer, liftköer, krogköer, incheckningsköer och Icaköer. Det är köer som man trots allt har en viss erfarenhet av. Men vad pratar 50 män om i en knullkö? Allvarligt. För det kan ju ändå inte gå så där jättefort. 50 män, säg 4 minuter per samlag, i snitt, plus byten och kanske en och annan som vill ta en cigg efteråt och snacka om sina känslor. Lite tidssvinn får man nog hur som helst räkna med för män som inte vill kliva av, för män som börjar jiddra om vems tur det är, och för män som måste avsluta ett mobilsamtal – innan de kliver på.

Med tanke på att Jacques Chirac kallades för ”3 minuter inklusive dusch” under sin tid som borg­­mästare i Paris borde 5 minuter

vara en ganska rimlig tid, eftersom det ändå är ett norskt kvantitetsknull vi snackar om här. Då hamnar vi på en kötid på cirka 4 timmar och en kvart.

50 män under solen.

Och då är vi tillbaka där vi började igen. Hur fungerar det? Håller man varandras platser om någon vill köpa en dricka? Står man och spanar mot horisonten och säger att ”jag kan ge mig den på att solen kommer att gå i moln precis när det är min tur”, eller oroar man sig över att man har missat att läsa det finstilta. Undrar om det är någon som vet om man skulle ha med sig egna kondomer eller om det kanske går att köpa ”extra lövtunna” lite längre fram. Vem vet ? det kanske till och med är någon som vill dela.

50 män som vaknar, som häller upp sitt morgonkaffe, hittar en annons om en billig vinkelslip och en annan annons om en tjej som ställer upp på sex, som sätter sig i bilen och åker och fickparkerar mellan en tall och en gran. Det är sådant som fascinerar.

50 män som klarar av att dela en kö fascinerar mer än 50 män som klarar av att dela en kvinna. För att det är så myten om den manliga sexualiteten ser ut. Myten som bekräftar alla kvinnors fördomar om män, och alla mäns fördomar om sig själva. Män som alltid får upp den. Män som inte kan motstå. I krig. I snödrivor. I porrfilmer. Eller inför en kö på en populärare badstrand utanför Oslo.

Ändå är det ju inte så enkelt. Inte i verkligheten. När Grace Quek spelade in filmen ”The world’s largest gang bang” som visades under Stockholms filmfestival för några år sedan skall det ha varit 251 män som passerade på parad, men enligt Grace Quek var det bara ett sextiotal män som klarade av att genomföra ett samlag. Och det är ju sådant som det talas rätt så tyst om.

På samma sätt som det talas tyst om den manliga oförmågan vid många våldtäkter. Hur vanligt det är att våldsmän faktiskt inte kan hålla en erektion. Våldtäkter som genomförs med flaskor och kvastskaft och grenar och nävar när manliga kroppar protesterar. Våldtäkter som visar att våldtäkter är något som ytterst handlar om manlig olust, snarare än manlig lust. Samtidigt som den typen av våldtäkter ofta resulterar i ett aggressivt övervåld.

I det kända Rissnefallet var det inte någon av männen som hade varit inne i kvinnan med sitt kön. I Tumbafallet påstod en av killarna att han hade varit det, och det var först senare som det visade sig att killen ljög, och att han hellre riskerade ett straff än att han erkände att han inte hade kunnat prestera.

Spelar det någon roll?

Jag tror att det spelar roll. Och jag tror att det är något som vi måste prata mer om.

Lena Sundström