Mödosamt arbete – och passionen
När jag var tonåring såg jag tenorsaxofonisten Dexter Gordon. Han hade konsert i Tegnerskolans aula i Säffle och i publiken satt min kompis Lars, jag och en handfull personer till.
Jag minns ödsligheten, vintermörkret i aulans stora rutor och Gordon med band uppe på scenen som var hög och långt borta. Leroy Lowe spelade trummor.
Gordon tog i som om salen varit fullsatt. Inte med ett ord, inte med en gest antydde han att det var en spelning som måste ha varit ganska förnedrande. Han var trots allt en av jazzens stora.
Det är väl det som är professionalism. Jobbet måste göras, ibland går det bra och ibland mindre bra.
Professionalism är inte bara kvalitet utan också kvantitet. Alla storheter är besatta av sitt yrke.
Denna tidnings kolumnist Staffan Heimerson närmar sig 75. Han är inte mindre nyfiken nu än för 25 år sedan. Glamourreportern Kid Severin läste Strindberg varje kväll för att hålla språket i trim och jobbade tills hon stupade, 91 år gammal.
Senast jag såg bluesmannen John Mayall hade han 40 års skivproduktion bakom sig. Han skulle kunna göra en konsert bara med sånger som publiken känner och älskar. Men han valde att, med två undantag, framföra nyskrivet material. Då var han drygt 70 år.
Den som undrar varför förstår inte vad passion är. Jakten på den fulländade tonen, sökandet efter en perfekt mening.
Tänk att en dag kunna sätta en punkt exakt där den ska sitta. Hemingway försökte men jag tror inte att han någonsin blev nöjd.
Graham Greene lär ha skrivit 400 ord varje dag oavsett om han hade något att berätta eller inte.
Strindberg författade brev, pjäser, noveller, romaner och uppsatser i rasande fart.
Genialitet är inte medfödd utan skapas med mödosamt och långvarigt arbete.
Drygt tio år efter den ödsliga konserten i Säffle fick Dexter Gordon ett nytt genombrott i filmen ”Round Midnight” där han spelade – en jazzmusiker. Han nominerades
till en Oscar för bästa manliga huvudroll och världen upplevde en liten släng av Gordonfeber.
Hur han tog det vet jag inte. Antagligen med ro. Den som varit med ett tag vet ju att ibland går det upp och ibland går det ner.