Jätteraset för facken fortsätter
Fackens medlemsantal rasar.
Vem bryr sig?
Många borde. Traditionella maktbalanser rubbas i grunden.
På de senaste två åren har 211 000 medlemmar lämnat facken i LO, TCO och Saco. Det absoluta flertalet har lämnat de traditionella arbetarfacken i LO.
Enligt Anders Kjellberg, arbetslivsforskare vid Lunds universitet, har organisationsgraden mellan 2006 och 2008 gått ner från 77 till 71 procent. Inte på hundra år, sedan den uppslitande storstrejken 1909, har den sjunkit lika snabbt.
Man kan tycka det är tråkigt. Man kan tycka att det är bra. Men på sikt rubbar det maktbalanser vi tar för självklara.
I Sverige finns kollektivavtal. De sluts mellan fack och arbetsgivare och gäller löner, försäkringar, pensioner och andra viktiga ting. Förra året jobbade 85 procent i företag som är medlem i en arbetsgivarorganisation. Medan alltså bara 71 procent av de anställda var det.
Fackens främsta vapen är strejk. Detta tunga artilleri plockas sällan fram eftersom blotta hotet om en strejk gör arbetsgivarna nervösa.
Det säger sig självt att fackens makt, deras möjlighet att hota, urholkas om medlemmarna blir färre. På kort sikt händer inte särskilt mycket, arbetsgivare som är med i en arbetsgivarorganisation har kollektivavtal även för anställda som inte är medlemmar i facket.
Men på lång sikt? En möjlighet är att facken bara utarmas och tappar kraft. En annan att lagstiftning ersätter det som nu är avtal mellan fria parter. Men politiker är ofta dagssländor, att ändra en lag går ultrasnabbt jämfört med att teckna ett nytt, långsiktigt avtal. Vill vi ha det så?
I Sverige finns också Socialdemokraterna. Deras finansiella styrka beror på bidrag från LO. Deras personella övertag i valrörelserna på att LO ställer upp med gratis arbetskraft.
Vad händer när biståndet från LO sviktar? En identitetskris ligger inte långt borta. En mer besvärlig ekonomi är en självklarhet. Vad betyder det för landets största parti sedan demokratins genombrott?
Fackens medlemsras är inte en angelägenhet bara för dem själva. Det handlar också om hur vårt land är, eller har varit, organiserat.