H&M Foundations Tiktok-video är tondöv

Irena Požar

Bilderna som fladdrar förbi i videon som H&M Foundation har lagt upp på Tiktok är skrämmande lika klädbergen som förpestar Ghana.

De klädberg som skapar naturkatastrofer består delvis av kläder från just H&M, och andra plagg som samma modejätte lovat sina kunder att återvinna.

I samband med att Aftonbladet avslöjade hur illa det faktiskt är ställt med återvinningen av fast fashion drog sig H&M från att svara på kritiken, och när de gjorde det lät det mest blablabla.

Därför blev jag förvånad när den här Tiktok-videon dök upp i mitt flöde och hade en H&M-kopplad avsändare. De… tar ansvar nu? 

Men sen säger en glad kvinna: 

“Is this your feed? Stop scrolling! 

Let’s change your algorithm into showing you more optimistic content!” 

Sedan följer en kavalkad av exempel på innovation som ska rädda världen från fast fashion-företagens förstörelse.

Det handlar om gåsdun som ersätts av nedbrytbart material, vattenrengöring med hjälp av ljudvågor och tyger framtagna av matrester. Det är både inspirerande och hoppfullt, men paketeringen är så tondöv att allt tappar sin mening. 

Hur kan man tro att det är en bra idé att säga: titta mindre på den här nedskräpningen, bränderna och översvämningarna och mer på den här bakterien som kan äta plast och bajsa ut mat? Är det viktigare än att rädda algoritmen än att rädda planeten?

Det går inte att komma ifrån att avsändaren i det här fallet inte bara är tondöv, utan också har en direkt koppling till ett företag som är medskyldiga till att de där obehagliga bilderna ska bort från algoritmen till att börja med.

För trots att H&M Foundation är en icke vinstdrivande och fristående stiftelse, så är den finansierad av familjen Persson och andra storägare av H&M. Hur mycket bra arbete stiftelsen än gör via investeringar och välgörenhet, så kvarstår det faktum att en stor del av det arbetet måste göras just för att företag som H&M skapar enormt lidande för jorden, människor och djur. 

Jag scrollar vidare på H&M Foundations TikTok och möts snart av samma glada kvinna. Hon säger: 

“Hey algorithm! Let’s start showing people some more positive content, shall we? Can I interest you in some good news from the garment worker and waste picking communities?”
Klipp till: en bild på en leende kvinna som sitter på en soptipp och texten “waste pickers in india are true circular heroes”.

Videon rullar vidare och vi får lära oss att genom stöd till dessa communities så har fler än 900 barn kunnat gå i skolan och fler än 3 000 människor har nu tillgång till rent vatten. “Wow, that’s amazing!” utbrister berättaren. 

Toppen, men stödet de får kommer från pengar som tjänats på bekostnad av utsatta människor. Billig tillverkning, vidriga arbetsförhållanden och dumpning av kläder är en del av fast fashion-världens själva affärsidé.

Det är detta som gör att de kan starta och finansiera stiftelser som ska städa upp efter dem. 

Varje år tillverkas 100 miljarder nya plagg i världen. Vart och ett av dem används i snitt sju gånger innan det slängs. Den monsterindustrin kan ingen algoritm-förändring i världen rädda oss från, hur mycket H&M än försöker.