Dr Gormanders minne är mer värt än några notiser
För två veckor sedan dog Gunnar Ohrlander. Jag visste inte att han var sjuk ens.
Det gjorde inte så många andra heller.
Han hade varit dålig sedan augusti, men bestämt sig för att inte prata om det. En del gör så. Det är den resandes ensak.
Men det retar mig att han försvann med en viskning och inte med en smäll. Hans minne är mer värt än några notiser i tryck och på bloggar.
Vi var många som läste hans spalter i Aftonbladet på 60-talet. Han var Dr Gormander. Han var stor. Han var vänster och satirisk, smart och rolig. Han drev med politiker och överhet i alla läger, vid behov även med sina egna.
Senare blev han en av de drivande krafterna bakom Fria Proteatern, den slagkraftigaste av de så kallade fria grupperna; den som hejade festligast på revolutionen som aldrig kom.
Jag hoppas att jag sa det till Gunnar någon gång när vi träffades: att han en gång för länge sedan gav mig en stor dos självförtroende. Jag var ingen skrivare, men jag hade tagit mod till mig och skickat en text till honom. Den skulle vara rolig. Det var ett försök.
Han var redaktör på Gnistan och skrev tillbaka att han inte förstod. Jag förklarade hur jag tänkt. Och han lät trycka artikeln som den var från början. Det betydde mycket.
Gunnar gav ut en rad deckare, romaner och faktaböcker. Han var djupt engagerad i skol- och narkotikafrågor, och kämpade envist mot flummet. Som alla människor med stil gillade han att vara på vattnet, och han förtöjde gärna segelbåten utanför någon av de sjökrogar i Stockholms skärgård om vilka han skrivit en fin handbok.
Han medverkade bland annat i Gotlands Allehanda, Dagens Nyheter, Stockholms-Tidningen, Tidsignal och Flamman. Hans krönikor har en alldeles egen, driven stil.
De flesta spalterna skrev han dock i denna tidning, vilket inte alltid gladde alla redaktörer. Hans oförvägenhet och absurda humor hjälpte honom också att sätta ett svårslaget rekord i tidningsbranschen: han lyckades få sparken från Aftonbladet tre gånger.
Och egentligen, säger de som kände honom bättre, var han en mycket känslig människa.
Om en vecka på fredag den 23 april klockan 13.00, hålls en offentlig minneshögtid till Gunnars ära på Södra Teatern i Stockholm.
Jag åt lunch med några av hans vänner i går. Vi enades om att starta en insamling till Dr Gormanders ära. Vi lade en grund. Ni som vill vara med, sätt in pengarna på bankgiro 5231-0778. Märk talongen ”Gormander”.
Vi kommer att ge hela summan, rakt av, till någon eller några som kan föra Gunnars satiriska tradition – hans minne – vidare.