Jag vill dansa på Nöjesguidens grav

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-09

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dumheten har många ansikten.

Nöjesguiden ståtar med flera av dem.

Tanken slår mig när jag ser den nya svenska komedin "Storm".

I huvudrollen ses journalisten Donny. Åren i Stockholm har gjort honom till en kall cyniker. En kolasnortande sociopat som ängsligt förtränger sina västgötska rötter. Hånleendet bär han som glittrigt läppglans.

Donny jobbar på Nöjesguiden.

Det är naturligtvis ingen slump.

Allt Nöjesguiden numera står för - småsintheten, avundsjukan, kreddängslan, stakettänkandet - är allt jag hatar med hej-jag-har-en-egen-klubb-delen av Stockholm.

Egentligen handlar det inte heller om tilltalet.

Bittherhet kan förbrödra. Elitism är en varm filt. Hån är underhållning. Hat är vackert.

Men gör det med lite jävla briljans.

Hata med vacker penna.

Någonstans där närmar vi oss min irritations kärna.

Med något enstaka undantag (Niklas Eriksson) är tidningen skriven av Kamratposten-stilister och mediawannabees som gärna skulle äta bajs om det kostade 30 000 och kom från New York.

Antagligen är det därför den är gratis.

För att den saknar hjärta.

Så synd.

Tidningen har ju anor. Genom åren har tidningen haft namn som Mats Olsson, Viggo Cavling och Janne Gradvall i sina led.

Nu är i stället tidningens främsta dragplåster en Carl Reinholdtzon-Brynolfsson. Han inledde sin karriär med att beställa en gonzo-text från Hobbex som han sedan dess endast har brytt sig om att byta rubrik på.

Hade han inte haft Nöjesguiden som forum hade han antagligen varit ännu en i raden som skriver bittra inlägg under pseudonym på dagensskiva.com.

Där frodas den sortens bitterhet som biter hål.

Han skulle trivas där.

Och Donny. Säg något om honom. Hur går det för honom?

Han räddas.

Hans bittra, cyniska sociopatsida dödas av Eva Röses kyssar.

Precis som i filmens värld måste ondskan och dumheten besegras och förgöras.

Ja, jag skulle gärna dansa på Nöjesguidens grav.

Dagen efter kommer fotograf Arnesson förbi min plats inne i hörnet. Hon frågar om jag sett filmen "Storm".

- Det var så kul, säger hon. Jag tänkte på dig hela tiden. Ett tag trodde jag till och med att Nöjesguiden-killen hette Ronnie och inte Donny.

Ja, men gud vad kul.

Berätta mer.

Läs fler av Ronnies krönikor:

Ronnie Sandahl

Följ ämnen i artikeln