Ska mänskliga faktorn få styra svensk energisäkerhet?
Någon slår på en tryckkokare i en kärnreaktor utan att först kontrollera att det finns vatten i den.
Mer än så behövs inte för att äventyra Sveriges energisäkerhet.
Är det verkligen ett rimligt sakernas tillstånd? Ska vi tillåta oss vara så sårbara?
Vattenfall bekräftar nu att det var den mänskliga faktorn som låg bakom driftstoppet i Ringhals reaktor fyra.
Misstag kommer alltid att begås men frågan är om vi kan ha ett energisystem där en fatal miss sätter halva landets energisäkerhet ur spel.
Under många år har vi varit så vana vid att billig el bara finns där, att vi verkar ha glömt att den måste produceras. Energisäkerheten har betraktats som en självklarhet.
Det borde inte vara orimligt att politiker från alla stora partier sätter sig ner och fattar breda och långsiktiga överenskommelser om en för samhället så totalt avgörande faktor som elproduktionen. Hela vårt välstånd bygger på en tillförlitlig tillgång till el och annan energi till rimliga och förutsägbara priser.
I samma stund som det fallerar så upphör vårt välstånd att vara en självklarhet.
De senaste tio åren har politikerna låtit bli att ta detta ansvar. Istället för att komma överens och peka ut en tydlig riktning för Sveriges energiförsörjning så har de käbblat inbördes och slutat ta ansvar för helheten.
Extra märkligt när vi står inför en gigantisk klimatomställning där elbehovet ökar kraftigt.
Vissa brukar hävda att Sverige producerar mer energi än vi behöver. Det är en sanning som ofta gäller vår, sommar och höst. Det är skälet till att Sverige just nu är Europas största nettoexportör av el.
Sverige har fuskat
Men kalla vinterdagar ser det annorlunda ut. Då är vi ofta beroende av att importera energi.
Sett på ett helt år producerar vi mer el än vi behöver men det hjälper inte om vi har brist när vi behöver el och värme som mest.
Dessutom har vi fuskat när det gäller utbyggnaden av kapaciteten att föra el från norra Sverige där det mesta av vind- och vattenkraften finns, till den södra halvan av landet där förbrukningen är som störst. Ansvariga Svenska kraftnät skyller på att det tar tid att hantera alla överklaganden från markägare som inte vill ha ledningar på sin mark. Var finns då den starka staten som kan gå in och hävda att det handlar om ett riksintresse och snabba på processen?
Detsamma gäller när Försvaret stoppar viktig havsbaserad vindkraft med att luddigt hänvisa till ”rikets säkerhet”.
Att ha tillräcklig tillgång på energi är om något en fråga om rikets säkerhet.
Oavsett vad man tycker om kärnkraften som energikälla så har det faktum att Sverige de senaste åren lagt ner fyra reaktorer kraftigt försämrat vår energisäkerhet.
När så en av de sex återstående reaktorerna drabbas av avbrott under den period den behövs som bäst blir det panik.
Putin bara delvis skyldig
Då står vi där med rumpan bar. Myndigheterna varnar för att elen i vinter kan stängas av för hushåll och företag några timmar per dag om vi inte har så det räcker. Allt vi kan göra är att satsa på snabb energieffektivisering, spara så mycket det går och be för en mild vinter.
Vladimir Putin och hans krig i Ukraina bär stor skuld till de höga elpriserna. Men det är våra egna politiker och myndigheter som är skyldiga till den bristande energisäkerheten. De har inte byggt ett tillräckligt robust system.
Sverige är inte ensamt om denna synd.
I Sydafrika, Afrikas största industrination, räcker energin inte till. Det har ingenting med Putins krig att göra. Det uppges handla om inkompetenta och korrupta politiker och tjänstemän.
Vanliga medborgare och företag får finna sig i att elen stängs av 4-6 timmar per dag för att elnätet inte ska kollapsa.
Skälet är att landet är helt beroende av ålderstigna och dåligt underhållna kolkraftverk som råkar ut för ständiga avbrott. Staten har varit sen i att investera i nya energikällor och ett bättre nät.
Borde vara en självklarhet
Just nu är det så illa att landets president Cyril Ramaphosa tvingas korta ner en resa till FN:s generalförsamlings stora möte i New York för att resa hem och hitta lösningar på krisen.
Riktigt så illa är det inte i Sverige än. Men vill vi ens jämföra oss med ett land som Sydafrika som fortfarande står med ena benet i gruppen av utvecklingsländer?
Antalet vårdplatser på svenska sjukhus håller inte jämn takt med den ökande befolkningen. Ständiga överbeläggningar med försämrad patientsäkerhet är resultatet. På samma sätt som man inom sjukvården måste ha en del luft för att bristsituationer inte ska uppstå borde det vara en självklarhet för Sverige att ha reserver när en kärnreaktor eller två fallerar.
Kostar det pengar? Ja, förmodligen. Även om vi i nuläget alltid kan exportera vårt överskott till övriga Europa.
Kostnaden för energibrist är garanterat högre i form av förlorad industriproduktion, ökad arbetslöshet och minskade skatteintäkter för staten.