Att barn är viktiga är en hycklande floskel
Jag sorterar anteckningar efter en arbetsdag. Elvaårig utvecklingsstörd pojke inlåst på statlig institution med kriminella tonåringar.
Psykotisk pojke dumpas på vårdhem utan medicin till outbildad personal.
Traumatiserad sexuellt utnyttjad tolvårig flicka rymmer och skadar sig ytterligare genom att ha sex med män på byn.
Barnen har placerats i samhällsvård, för att få skydd och behandling.
På min lista över hycklande floskler har jag överst den att ”barn är det viktigaste vi har”. Det är helt enkelt inte sant, annat än i den egna föräldrakärleken.
I måndags publicerades historien om Josefin, som sedan ettårsåldern placerats 33 gånger, nu till ett säkerhetshus i Eskilstuna.
Det var att lyfta locket till en värld jag bara sett konturen av. Berättarna är: föräldrar, forskare, lärare, psykologer, socionomer, läkare, jurister. Sakta går det upp för mig: Josefin är inte ett av få extrema haverier.
De är många. De är barn med autism, trauman, självskadebeteende, lätt utvecklingsstörning. De skjutsas runt över hela Sverige.
De förvaras för ett pris på någon halv miljon i månaden, hjälpligt övervakade av outbildad personal som försöker hålla liv i dem.
Ingen vet hur många de är.
Jag frågar barnministern och psykiatrisamordnaren. De är sedan länge helt medvetna om att barnen finns.
Kommunerna måste fixa det, säger minister Åsa Ringnér.
Men kommunerna fixar det inte. Kommunerna köper platser av vårdbolag över hela Sverige.
Vårdbolag säger upp barn när de inte klarar av dem. Eller fortsätter tjäna pengar på barnförvaring utan kompetens till annat än att försöka hindra dem från att ta livet av sig eller elda upp stället.
Jag vet inte vilket som är värst.
I slutändan återstår de statliga låsta institutionerna. Där blir barn kvar, fast de är färdigutredda.
Jag tänker att det ändå inte kan vara hopplöst. Nu gäller att vara metodisk. Om övergreppen ska upphöra måste de först synas.
Jag tittar i mina anteckningar igen. Flera block med uppgifter, här och var understruket med gult.
15-årig flicka på akutboende, blir kvar ett halvår, då upptäcks att hon är höggravid. Flicka placerad tio gånger på två år körs hem utan förvarning.
Och snart en ny arbetsvecka.