Mejla

Robert Aschberg

De är oavlönade frivilliga hjältar som räddar liv

Publicerad:

KOLUMNISTER

En söndag i början av februari tog en man sin spark för en tur på isen utanför Bobacksviken söder om Kristinehamn. Hans hund var kopplad till sparken.

   Cirka sex kilometer därifrån hade Sjöräddningssällskapets frivilliga just övat färdigt med svävaren Henrik Nyström. Skepparen Stefan Kruse och hans besättningsman Mathias Wenneberg stod och pratade med figuranterna som “räddats” under övningen.

   Isen brast plötsligt under mannen på sparken. Ur det nollgradiga vattnet försökte han förgäves kravla sig upp igen.

   Hans kvinna hade sett vad som hände och sprang ut för att hjälpa sin man. Även hon gick igenom isen.

Foto: MARTINA HOLMBERG / TT

   Stefan Kruse berättar:

   - Vi fick larm om att tre personer låg i vattnet och satte oss i svävaren.

   De hade fått en position och körde så fort det gick över öppet vatten och dålig is.

– När vi kommer fram ser vi två personer i varsin vak cirka 20 meter ifrån varandra och hund på isen emellan dem. Min första tanke var att en var förlorad, de skulle ju vara tre. Mannen i ena vaken är medtagen och blöt över huvudet. Vi går fram så nära vi vågar för att inte bryta sönder isen och försöker nå honom med en kastlina. Vi ser att han vrider huvudet efter linan men inte orkar lyfta armarna. Han svarar inte på tilltal.

   De kör närmare. Isen är svag.

   Precis när mannen börjar sjunka hoppar Mathias Wenneberg ned i den allt större vaken.

   Stefan Kruse:

– Han är dykare och van vid vatten, men har torrdräkt, flytoverall och flytväst på sig så han flyter som en kork. Men han sticker ned huvudet i vattnet och ser en hand med en vante på. Han får tag i den och lyckas dra fram mannen så vi kan hjälpas åt att hiva upp honom i svävaren.

   Kvinnan i den andra vaken ligger med överkroppen uppe på isen. Wenneberg hoppar ned i vattnet igen, för säkerhets skull. Tillsammans får de upp henne i svävaren.

Hunden står nu på ett löst flak. De får tag i halsbandet med en båtshake, men linan till sparken blir stum. De kapar den, får in hunden och kör till land, där ambulansen väntar. Ambulanspersonalen kommer ombord på svävaren, river av mannen de blöta kläderna och tar hand om honom i kupévärmen.

– De höll nog på i en 45 minuter, ändå hade han inte mer än 27 graders kroppstemperatur när han kom in till sjukhuset.

   Både mannen och kvinnan mår bra idag. Den tredje personen hade sett när de båda andra gick igenom isen. Han hade gett sig ut på skidor för att hjälpa dem, gått igenom själv, men fått av sig skidorna och lyckats ta sig upp med hjälp av stavarna.

  Stefan Kruse:

– När man övat år efter år, lagt tid och energi och sagt till folk att “hoppas vi aldrig ses” så känns det väldigt skönt att ha gjort det här.

Sjöräddningssällskapets hjältar är de 2300 oavlönade frivilliga, som försörjer sig med vanliga jobb. De har jour dygnet runt, året runt, på 73 stationer längst kusten och vid de större sjöarna. Sällskapet har 260 räddningsenheter och verksamheten finansieras helt utan skattepengar, med medlemsavgifter, gåvor och testamenten. 

Förra året dog 24 personer i fritidsbåtsrelaterade olyckor. Alla var män. 16 saknade flytväst. Hittills i år har elva människor dött i isolyckor. 

Sjöräddningssällskapet gjorde fler utryckningar under covidsommaren 2020 och räddade fler människor än någonsin tidigare. De frivilliga, donatorerna och de 131 000 medlemmarna har all anledning att känna sig sig stolta. Läs mer på sjoraddning.se.

Publicerad: