Ingen kan väl bli sur över en komplimang
”Snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor, hon är så vacker och min kärlek är så stor.”
”Jag går och handlar flera gånger varje dag, hon tar betalt och jag känner mig så glad ... att få stå vid hennes disk och få höra hennes röst vibrera: Ska det vara nånting mera?”
Nån som känner igen texten från låten som gotländska Di sma unda jårdi låg på Svensktoppen med i 26 veckor 1985? (Hoppas jag inte väckt för många minnen nu och förstört någons dag.)
Ni som inte gör det kan jag bara gratulera, men jag vill ändå påstå att alla nog känner igen situationen när en viss butik plötsligt blir extra intressant.
I alla fall gör min kompis Ebba det. Men i det här fallet är snabbköpet en inredningsbutik, kassörskan är en blonderad och sommarbrun Stureplanstjej och beundrarinnan, alltså Ebba, en tjej.
Butiken ligger verkligen inte i kvarteret där Ebba bor, utan ganska långt ifrån, men det har inte hindrat henne från att ”gå och handla flera gånger varje dag”.
För ett par dagar sen satt jag och läste nya numret av vetenskapstidningen jag prenumererar på när Ebba ringde. Hon befann sig ute på stan och lät väldigt upphetsad.
– Jag har pratat med henne! nästan skrek hon i mitt öra.
– Va, sa jag, vem?
– Tjejen i affären, fattar du väl. Jag var där inne för andra gången i dag och jag pratade med henne!
– Okej, svarade jag, vad sa du då?
– Jag frågade om sommarjobb, halvskrek Ebba.
– Men, behöver du det? undrade jag.
– Nej, det behöver jag inte, men jag visste inte vad jag skulle säga, så jag köpte några badkulor också, jättedyra för 129 spänn, som jag inte heller behöver. Men då kunde jag ju fråga om dom med, vad de luktade och så. Men hon visste inte, hon hade inget badkar.
– Men, Ebba, avbröt jag, du var ju jättepank nyss. Har du råd att handla där varje dag?
– Nej det har jag inte, kved Ebba, jag har lånat pengar och nu är jag så arg på mig själv för att jag är så fånig! Hela tiden stod jag där och tänkte att jag egentligen ville säga nåt annat och så pratade jag om sommarjobb och badkulor! Ska jag gå tillbaks in och säga det jag egentligen vill?
En rak fråga kräver ett rakt svar så jag sa ”ja, det tycker jag, det finns väl ingen i hela världen som kan bli sur över en komplimang”.
Tre minuter senare ringer Ebba upp igen och berättar att hon bara gick tillbaka in i butiken och sa:
”Hej, nu är jag här igen, och om du undrar varför jag kommer hit så ofta, så är det inte för att kolla prylar utan för att kolla på dig. Jag tycker du är så himla snygg, det var det jag ville säga hela tiden förut när vi pratade om badkulslukt.”
Enligt Ebba blev kassörskan ”smultronrosa i ansiktet och jätteglad”.
Dessutom slapp hon ligga 26 veckor på Svensktoppen.