Du får välja mat – men inte boende
Har vi inte hört det förut? Hur kommunen säger: Nej, ni får inte bo ihop längre. I april var det Gunnel, 86, och Arne, 94. Nu är det Birgit, 84, och Per-Erik, 88.
Och hur ofta har vi inte hört politiker tala om valfrihet. Hur mycket bättre det ska bli när en 70+ och 80+ får välja själv. Och ja, det kan säkert vara rätt, men vad är det för slags valfrihet vi talar om?
Vad är det som ska väljas?
Jo, det handlar om att köpa olika tjänster. Att köpa tjänsten ”att gå på höstpromenad”. Att köpa tjänsten ”att få hjälp med tvätten”. Att köpa tjänsten ”att få välja mellan två lika näringsfattiga matlådor”.
Men när det kommer till rätten att bestämma över sitt liv, så har du plötsligt inget val.
När du blir äldre så har du inte längre rätt att bestämma vem du ska leva med. Hux flux har du inte rätt att bestämma vem du ska leva med resten av ditt liv.
Enligt dagens bestämmelser så har du inte rätt att bestämma om du ska fortsätta att leva med den som du har levt tillsammans med i mer än femtio år.
När det gäller de mänskliga rättigheterna, så finns plötsligt inga val.
Du har inte rätt att välja.
In träder i stället kommunens biståndshandläggare och säger: ”Nej du Birgit lilla. Du är visserligen för sjuk för att ta hand om Per-Erik, det förstår vi. Men du är alldeles för frisk för att leva tillsammans med honom. I alla fall på det här dyra serviceboendet.”
Här finns ingen logik.
Jo, det finns en slags myndighetslogik, men den håller inte.
Det håller inte att myndigheterna bestämmer att Birgit, 84, ska leva ensam resten av sitt liv.
Det håller inte nu och det håller inte i framtiden.
Framtidens älskande kommer att gasta: ”Vi vägrar att bli skilda åt.”