Hemlöshet som nyttig knuff – hur blev det så?
Låt mig berätta om Susanne som är vräkt. I januari slängde hennes ex en blomkruka i huvudet på henne, polisen körde henne till läkare som sydde ihop huvudet. Det blir rättegång i höst. En granne klagade. Säkert lät det otäckt.
Och Susanne är vräkt.
Ni kanske tycker att det låter osannolikt?
Det tyckte jag. Även erfarna jurister och kvinnojoursfolk reagerar misstroget när jag berättar. Kan det verkligen vara enda anledningen till att hon vräkts? Att hon har fått otäckt med stryk?
Jag kollar igen. Och så är det.
Susanne betalar sin hyra och har inte själv stört, men fick en varning i hyresnämnden i höstas efter upprepad misshandel. Så blev det ändå så att hon släppte in exmannen på förmiddagen den 5 januari, de skulle prata.
Och så gick det snett. Blomkrukan.
Att Susanne polisanmält killen och tagit hjälp av en kvinnojour har ingen relevans. Hon fick sin chans. Hon ska ut.
Men nog skulle man väl kunna hitta en lösning?
Jag ringer Susannes värd, Sharam Rahi, vice vd på förvaltningsbolaget Balder. Samme Sharam har verkat som komiker och ledde för några år sedan ett humorprogram i SVT, som den påhittade karaktären Mustafa. Nu fäller han en gravallvarlig och framförallt häpnadsväckande kommentar.
Han säger: ”Det här behöver inte vara negativt”.
Jag frågar hur han menar.
'Sharam Rahi förklarar då att det är ju tråkigt att denna Susanne blivit misshandlad men det kan ju vara en nystart. En anledning att ta tag i sitt liv. Ordet han använder är ”push”. Slutligen säger han: ”Nu kommer tjejen automatiskt åka in i ett system som är till för sådana.”
Att våld i hemmet tenderar att betraktas som privatsak visste jag. Liksom att Susanne ansvarar för att det är lugnt i trean där hon bor och trivs.
Men varifrån kommer föreställningen att människor ska uppfostras, och att hemlöshet kan vara en nyttig ”push”?
Jag får svindel när jag tänker på det.
Jag vill minnas att vi har haft någon sorts samhällelig övergripande idé om att människor som gör rätt för sig och kämpar med sina trassliga liv ska ha en bostad. Till och med en extra chans. Eller om jag bara har inbillat mig.
Det är nog inte så.