Ofattbart – sånt händer ju inte här
– Sånt här händer ju bara i USA.
Pinja, 14, ser bestört ut där hon står och huttrar i snögloppet utanför Jokelaskolan.
Jokela är en litet samhälle, en ödslig liten håla med prydliga villor och ett centrum. Allt ser så vanligt ut, som vilket svenskt samhälle som helst. Kanske är det därför det är så skrämmande, så ofattbart att en 18-åring bara några timmar tidigare gått in i skolan och skjutit rektorn och sju av sina skolkamrater innan han satte pistolen mot sitt eget huvud och tryckte av.
Sådant händer ju bara i USA. Inte här, inte i vårt grannland bland människor som är precis som du och jag, inte på en plats som skulle kunna vara Olofström eller Tranås.
Utanför skolan står arméns bepansrade fordon, poliser talar allvarligt vid skolans entré. Pinja stryker bort en lock av det våta, blonda håret ur ansiktet.
Försöker att förstå
– Allt känns så overkligt, säger hon och berättar sedan om hur rädd hon var när hon satt hopkrupen i klassrummet medan massakern pågick. Hur polisen skyddade dem med sina vapen medan de sprang ut från skolan. Hur hon såg hur eleverna i ett av klassrummen slog sönder fönstret och sedan flydde ut genom det.
Hur oerhört lättad hennes mamma blev när hon såg att dottern var vid liv. Nu försöker Pinja och hennes kamrater förstå vad som har hänt.
– Det är det enda vi pratar om.
Varför gjorde han det? Berodde det på att han mobbades? Att han aldrig dög? Att han hatade alla på skolan och ville ge igen?
Pekka-Eric beskrivs som udda och väldigt ensam. Han hade få vänner, gick mest omkring för sig själv, tyckte mänskligheten var överskattad, beundrade Stalin och Hitler.
Fascinerad av vapen
Klasskamrater berättar att han alltid varit fascinerad av vapen och av massakern i Columbine high school i USA, att han sagt att han skulle gå till historien.
Trots detta fick han ofattbart nog en vapenlicens den 19 oktober och skaffade en 22 millimeters Sig Sauer som han döpte till Catherine och älskade högt. Varför var det ingen som reagerade? Var de inte fundersamma på hans pistolskytteklubb? Fanns det verkligen inte en enda vuxen som såg att detta var en grabb som var i behov av hjälp?
Eller tänkte man kanske bara att han var annorlunda, att det som hänt i dag inte kan ske?
Nu efteråt, med facit i hand, står det klart att han drömde om att bli mördare och att han noga planerat massakern på sin skola.
Varför? Ingen vet
Vad fick honom att hata världen så mycket? Var han psykiskt sjuk, slog det över för honom när flickvännen gjorde slut. Jag frågar Pinja varför hon tror han gjorde det. Hon rycker sorgset på axlarna. Ingen vet.
En bit därifrån, i Jokela kyrka, har anhöriga och elever samlats för att prata och sörja. Ett äldre par håller gråtande om varandra, en kille med hästsvans som gått ut för att röka brister plötsligt ut i hjärtskärande gråt.
Var det verkligen detta Pekka-Eric ville uppnå? Förstod han vilken oerhörd smärta han orsakat dessa människor?
En grabb med grå mysbyxor berättar med den chockades entoniga röst om barndomsvännen som skjutits till döds tillsammans med två andra av hans kamrater.
Skyddar ungdomarna
Runt omkring trängs media från hela Norden, reportrar gör ståuppor framför tv-kameror. Men Jokela har börjat sluta sig samman, de skyddar ömsint sina ungdomar så att de kan sörja i fred.
Själv åker jag därifrån. Ondska och vansinneshandlingar är hemska när de händer långt borta, nu har det skett helt nära. Rädslan för att detta också kan drabba våra barn får oss att försöka hitta en förklaring. Men i Jokela finns bara chock, hjärtskärande sorg. Det kommer att dröja länge, kanske aldrig, innan frågorna får något svar.