Nyårsafton ska inte firas, den ska sörjas
Jag har nu ordnat det så att jag kommer att befinna mig på ett flygplan när klockan slår tolv på natten den 31 december.
Jag tänker att det kommer att bli mitt bästa nyårsfirande någonsin.
Ljudlöst och fullständigt okommenterat kommer jag att sväva 10 000 meter över all dumhet där nere.
När klockan slår tolv och den hjärndöda euforin under mig når sitt klimax, då får jag en påse torrostade jordnötter av en förbifladdrande flygvärdinna och sen släcker de ljuset i kabinen och så är det inte mer med det. Jag skulle vilja fira alla nyår så, utanför alla typer av gemenskap.
När jag berättar min inställning till nyår för vänner så skakar de på huvudet, de fattar inte vad jag snackar om! Det ska ju bli kul! De har köpt raketer för flera tusen! De ska supa skallen i bitar! Det blir hummer och hela skiten! Jag har länge trott att det är mig det är fel på, att jag helt enkelt borde ta mig samman och ta ett glas bubbel och vara som en människa.
Men jag har förstått nu. Det är inte mig det är fel på. Det är er det är fel på.
Hur tänker ni när ni firar nyår? Är ni dumma i huvudet? Har ni inte fattat nånting? Idén att fira det faktum att ännu ett år har gått är ju befängd. Det ska inte firas – det ska sörjas. Snart är ni ju alla döda, har ni inte insett det? Att fira nyår är att fira sin egen död. Astrid Lindgren beskrev livet som "en snabbt övergående meningslöshet och sen kommer den stora tystnaden”. Och nyårsafton är en manifestation av just detta, det är en nedräkning till er egen död. Och det här vill ni fira? Det är därför ni stapplar ut på balkongen och skjuter raketer?
Nyårsafton borde göras till en allmän sorgedag. Tvinga folk att gå runt med svarta band och i tystnad humma mot varandra när de passerar varandra på gatan. Inför utegångsförbud efter klockan 17. Låt folk vara hemma, där de i lugn och ro kan kontemplera det faktum att nu har ännu ett år gått, nu är vi ännu ett pinnhål närmare den stora tystnaden. Låt oss vara glada och naiva och tanklösa alla dagar på året, men låt nyåret bli en tyst påminnelse för oss. Vi var döda i evigheter innan vi föddes och vi kommer att vara döda i evigheter efter vi avlider. Den blinkning som är vårt liv är snart slut. Och detta vanvettiga faktum, att vi faktiskt ska dö, ska vi sörja den 31 december varje år.
Gott nytt, ni levande döda.