De skulle ha tänkt efter innan de delade bilderna

Grafittimålning på en vägg för att hedra offren efter terrorattackerna i Bryssel.

De bar fortfarande ut kroppar på bårar på Bryssels flygplats när C-ledaren Annie Lööf gick ut på Twitter för att hedra offren och fördöma ­dåden. Hon skrev inlägget redan innan man kände till att en bomb briserat i Bryssels tunnelbana. Mitt under själva attentaten, alltså.

Jag har inga invändningar. Jag bara noterar att det gick fort. Och att det säger något om hur vi alla anpassar oss, hur vi efter Parisdåden lärde oss ett beteende som vi nu upprepar, fast snabbare.

Jag satt i tisdags förmiddag och uppdaterade oroligt just nu-flödena på kvällstidningssajterna. Som många andra, antar jag. Och Europas stöd manifesterades omedelbart, precis som i Paris, genom teckningar. I Paris dröjde det till dagen efter dåden innan de första stiliserade bilderna av Eiffel­tornet inne i freds­märket dök upp. Den här gången gick det på en kvart. En gråtande bebis insvept i den franska flaggan höll om en gråtande bebis som var insvept i den belgiska flaggan. En annan illustration visade de belgiska färgerna inne i ett pulserande hjärta. Det gick så fort.

Det som i Paris kändes sprunget ur en instinktiv känsla kändes nu som ett systematiskt upprepande. Kanske fanns det något ­cyniskt här också, för många av illustrationerna var signerade och bifogades med tydliga copyright-anvisningar. Tintin började visa sig överallt. Tecknad Tintin sitter och gråter tillsammans med sin hund ­Milou. Ensam Tintin läser tidningen och gråter. På en annan bild gråter Tintin tre tårar - den ena är röd, den andra är svart och den ­tredje är gul.

Bilderna som strömmade fram på sociala medier blev allt mer märkliga.

Kapten Haddock springer rasande efter man i svart ­luva och skriker ”ANFÄKTA OCH ANAMMA”. Obelix står med foten över en tillplattad terrorist och ropar: ”FUCK ISIS!” Någon annan ger en blinkning till Belgiens mattradition och låter i en teckning ett långfinger i form av en pommes frites sträckas mot terroristerna.

Bilderna delades överallt, i Sverige och utomlands.

Det handlade väl om att snabbt vilja visa empati för offren. Men att dela en bild på Tintin efter att många ­fäder, mödrar och barn ­blivit mördade, det är inte att visa empati. Det är att sakna empati. Det är att sakna förståelse för vad som verkligen har hänt.

De skulle tänkt efter en stund.

Men det var ju så bråttom.