Bland oss går de som gjort något oförlåtligt
När telefonen ringde hade författaren Jonas Malmborg just druckit sin femte kopp kaffe för dagen.
Det var en vän som tänkte att han kanske ville veta: TT hade just gått ut med att en man anhållits för det sjutton år gamla knivmordet vid Swartlings ridskola.
Jonas Malmborg satt redan framför datorn i arbetsrummet, gick in på Aftonbladets hemsida. Mördaren var jämnårig med honom. Hemmahörande i Stockholm. Kunde det vara … ?
Genom åren har det funnits en hel del människor som engagerat sig i mordet på Per Häggström. Det brukar bli så med olösta mord. Flashbacktrådar och minnesartiklar. Det oupphörligt fascinerande i att det mitt ibland oss går runt människor som begått det mest oförlåtliga. Utan att det syns på dem.
Med tiden har tragedin vid Swartlings ridskola förstås banaliserats. Precis som Palmemordet eller JFK, mer kända exempel på mordfall som dels reducerats till mysterier, dels fått fungera som fond för större konspirationer.
Jonas Malmborg hade sett ett tvinslag om det gamla mordet när han skrev sin debutroman om uppväxten på Östermalm, alldeles i närheten av mordplatsen. ”Fältöversten”, i mitt tycke en av årets stora läsupplevelser, handlar om det sociala arvet: Barnen som växte upp i bostadskvarteret Fältöverstens trånga hyreslägenheter, i skuggan av Karlaplans ljusa våningar.
När Jonas hörde gärningsmannaprofilen var det som exakta beskrivningar av just pojkarna från hans egen uppväxt, förlagorna till romankaraktärerna.
Så hade det kommit sig att mordet också fått ingå i romanen.
Men nu, en obehagskänsla. Kunde fiktionen rentav ha tangerat sanningen? Utanför fönstren hade det börjat mörkna. Från arbetsrummet kunde han se rakt ned på en bandyarena där ismaskinerna långsamt gled fram över isen, några timmar före kvällens bandymatch.
Inte förrän framåt natten, när den gripnes namn började spridas på nätet, släppte känslan. Jonas kände inte igen namnet. Han var lättad, hade redan dåligt samvete för att någon kunde känna sig utpekad.
Men, konstaterade Jonas, det gick ju heller inte att blunda för de litterära kvaliteterna i den nu uppkomna situationen.
En helt vanlig man i villaförorten, småbarnspappa, fullt upptagen med vardagens bestyr i november, vad som ska ätas till middag, bilen som måste bytas däck på. Sedan grips han en eftermiddag för ett sjutton år gammalt mord.
Som han begravt inom sig? Som han förträngt? Eller som han inte begått?
Det som kanske rentav är anledningen till att vi fortsätter att intressera oss för sjutton år gamla mord.
Det oupphörligt fascinerande i de hemligheter som kan rymmas i en människa.
Kanske ännu ett tema att bygga en roman på.
Fiktion om JFK-mordet
Om mordet på John F Kennedy har det redan skrivits tusentals böcker. Till de mer skruvade i genren torde Stephen Kings nya ”22/11 1963” höra. En rejäl tegelsten, nyss utgiven på svenska, om en småstadslärare som lyckas resa bakåt i tiden, med uppdraget att förhindra JFK från att bli skjuten.
Fantasier i rättssalen
En av årets mest uppskakande böcker var i går nominerad till Augustpriset: Dan Josefssons ”Mannen som slutade ljuga” handlar om den sammansvetsade grupp av poliser, åklagare och psykologer som tillsammans bidrog till att skapa monstret Thomas Quick. En påminnelse om att sekterism och brist på kritiskt tänkande kan få brutala konsekvenser.