Att tveka är silver – att våga är guld

Det var en gång två lärare i Västerbotten som var övertygade om att det fanns guld i trakten. Naturligtvis var det inte många som trodde de hade rätt så när de försökte få ihop pengar till provborrningar var det ingen som ville satsa en spänn. Lärarna ansågs skogstokiga och man skrattade åt deras idéer, gjorde narr av tokstollarna som pratade om guldådrar.

De två männen gav dock inte upp, de vaskade guld i Vindelälven, fann platser där de ville provborra. I femton år kämpade de i motvind, men till slut lyckades de få ihop pengar till sitt företag och gissa vad: De fann en hel guldåder!

Guldfyndigheterna i Västerbotten beräknas i dag vara värda 25 miljarder kronor. Lärarna har med andra ord blivit rika som troll. Deras företag, Lappland goldminers, äger en gruva i Fäboliden där man ska bryta 45 ton guld vilket bara det är värt nio miljarder kronor.

Fyndet har gjort att rena rama guldruschen råder i en trakt som förr kämpade med nerläggningar och arbetslöshet.

De utskrattade och hånade lärarna har med andra ord visat alla belackare att det var de som hade rätt och nu flinar de säkert hela vägen till banken. Ändå kan jag inte låta bli att undra varför det alltid är så här. Varför måste nya idéer hånas och bespottas av trångsynta människor som saknar visioner? Varför måste alla som vill pröva något nytt mötas av detta evinnerliga ”Det går inte”?

Det kostar ingenting att stötta och uppmuntra människor med idéer men det betyder väldigt mycket för dem som sliter för att göra verklighet av sina drömmar. Tänk om folk bestämde sig för att vara positiva och backa upp varandra, vad roligt allt hade blivit då och vad mycket som hade blivit gjort.

Tänk om vi också kunde betrakta misslyckanden för vad de är – något som drabbar alla och som ger kunskaper till nästa försök. I stället hånas det och skuldbeläggs.

Det finns alltför många surdegar som suger ur folks livskraft med sitt gnällande. Ni vet, de som vältrar sig i bitterhet och förorenar luften med sitt mentala gift, de rädda människorna som försöker dra ner alla som vill lämna deras nivå.

Nästa gång någon börjar klaga så berätta om de envisa lärarna som vägrade ge upp och nu gräver guld i Västerbotten. Det kunde ha varit du som köpte aktier i deras bolag, för att du vågade tro. Tänk på det nästa gång du skrattar ut någon med idéer.

Följ ämnen i artikeln