Måsken – en milstolpe i vägen mot vuxenlivet
Jag minns euforin som rymdes i att tömma en hel back fruktsoda, pissa och sedan ringa morsan bara för att säga att ”nu har jag druckit en hel back fruktsoda, snart ska jag dricka en till”.
Det var det första vuxenblivandet. Artonåringens frihet att ensam bestämma över läskbacken. Och dörren som kunde stängas till den där andrahandsettan med trasigt fönster. Grannen som en gång knackade på med kniv i handen.
Det andra vuxenblivandet innebar körkort, hus på landet och förmågan att svänga ihop en hyfsad Janssons frestelse.
Det tredje sker nu. Någonstans mellan fruktdisken och mjölkkylen. Hemköp vid Värnhemstorget, påskhandling. Mattias och Anna är på besök. I den svarta barnvagnen ligger nyfödda dottern Lo. Ingen av oss är sugen på ägg eller påskmust. Eller Janssons frestelse.
Anna väcker frågan om vad ägg egentligen har med Jesus att göra, för visst var det väl han som skulle firas?
Och som genom ett trollslag föds tanken: låt oss fira måsk i stället! En fusionhögtid, enas vi om, där man tar det bästa av midsommar och påsk och för det samman: sill och potatis och gräslök och mousserande vin och snaps och godisägg. Kaffe om det lämpar sig.
Så blir det som skulle ha blivit Los första påsk i stället allas vår första måsk. Rentav världshistoriens första.
Mattias googlar i sin Iphone. Nej, inga träffar på måsk. Vi är först.
Och det känns som ett helt logiskt steg i vuxenblivandet: först frukt-sodan och nyhetens behag, barnets frigörelse, sedan ungdomens imitation av ett vuxenliv med hus och Volvo, och till sist det egna skapandet av normer, friheten att välja och vraka mellan då och nu.
Just denna första av många måskar skymtas även ytterligare en milstolpe i vägen mot vuxenlivet.
En stöt genom kroppen. Precis som när det först började dyka upp fotbollsstjärnor i ens egen ålder, och sedan när samma fotbollsspelare några år senare började omnämnas med en medlidsam ton i rösten, som att de redan var för gamla, som att tåget redan gått. Det känns likadant när jag nu läser om Nordkoreas ledare Kim Jong-Un. Men det som skrämmer mig är inte hans uttalade planer på att bomba USA med kärnvapenspetsar. Det är hans ålder.
För första gången läser jag om en galen diktator, med både storhetsvansinne och kärnvapen, som dessutom tros vara född samma år som jag.
Senare på kvällen höjer vi våra glas och enas om att måsken måste vara sorglös till sin karaktär, måste firas med bilan mot halsen, med världen i gungning, med kärnvapenspetsarna redo.
Och i vagnen bredvid oss ligger Lo och sover, bara tre månader gammal.
Hon vet inte ens vad fruktsoda är.
!
Judd Apatows livskriskomedi ”This is 40” kommer inte lämna några djupare spår efter sig. Men det var länge sedan jag såg en komedi som levererade så många skratt per minut.
?
När ska politikerna sluta diskutera elevernas betyg och i stället fokusera på det verkliga problemet – den usla nivån på framtidens lärare? I höstas kom 121 personer in på lärarhögskolan med resultatet 0,1 på högskoleprovet. Den som enbart skulle kryssa i svarsalternativet C på alla frågor skulle få 0,4 på samma prov. Hur ska skolan räddas? Där har vi nästa års stora valfråga.