Genomtänkt förslag till ny lag om våldtäkt
Det var klokt av regeringen att stryka förslaget om kravet på samtycke i den nya våldtäktslagen.
Domstolarna skulle hamna i hopplösa situationer med en sådan bestämmelse.
Det räcker med en snabb okulärbesiktning av de starka reaktioner som misstankarna mot Julian Assange har lett till för att begripa hur kontroversiell den svenska sexualbrottslagstiftningen ter sig för många.
Det skulle förvåna om inte regeringens förslag om ny lag – där fler typer av sexuella övergrepp ska räknas som våldtäkt – kommer att debatteras och kritiseras från alla möjliga håll och kanter.
Så är det nämligen alltid. Så var det 2005, förra gången lagen ändrades. Så var det redan för drygt 50 år sedan då ett skydd mot våldtäkt inom äktenskapet infördes.
Genomtänkt tanke
Att de flesta av i dag uppfattar det som självklart att en våldtäkt är en våldtäkt även i den äkta sängen är ett exempel så gott som något på att vår moral förändras över tid och att begrepp och definitioner då och då måste skrivas om.
Den kanske viktigaste förändringen i det nya lagen är att begreppet ”hjälplöst tillstånd” ersätts av ”särskilt utsatt situation”.
Det förefaller vara ett genomtänkt förslag. Det innebär i praktiken att det rör sig om våldtäkt till exempel även ett offer är så skräckslagen att det inte gör motstånd utan är helt passiv.
Regeringens utredare ville dessutom införa en bestämmelse om samtycke till sex. Det är en tanke som inte saknar relevans: lagen skulle tydligt markera samtyckets betydelse, även i de fall då våld eller hot inte förekommer.
Så sex ska fungera
En sådan bestämmelse skulle ha inneburit att den man som för ett par år sedan dömdes i tingsrätten för våldtäkt sedan han hade genomfört ett samlag med en sovande kvinna inte skulle ha friats i hovrätten.
Men problemen är betydande. Vad betyder egentligen samtycke? Enligt utredaren behövs det inte ett skriftligt eller muntligt ja. Det räcker med att visa att man vill med ”en successivt ökande intimitet”.
Ja, alla som någon gång har legat med en annan människa vet att det är så sex ska fungera.
Men har den personen som gått hem med någon från krogen och haft samlag även samtyckt till att ligga nästa morgon? Och hur ska det över huvud taget kunna gå att bevisa att det inte har funnits en tydlig vilja till sex?
Hopplöst att reda ut
Tunga remissinstanser – Domstolsverket, Advokatsamfundet och Riksåklagaren – har avstyrkt förslaget. Inte för att de finner sexuella övergrepp acceptabla, utan för att där återfinns människor som kan juridik och som vet hur hopplöst det kan bli att reda ut påståenden om avsaknad av samtycke då inga vittnen finns och ord står mot ord.
Sexuella övergrepp är redan i dag svåra att bevisa. Förtroendet för rättsväsendets förmåga att hantera dessa brott ökar knappast av att ännu fler utredningar läggs ned på ett tidigt stadium och åtal leder till friande domar på löpande band.
De som vill införa samförstånd för att skydda kvinnor som är för berusade för att säga nej missar för övrigt att de därmed också är för berusade för att säga ja.
Om begreppet ”särskilt utsatt situation” redan fanns i lagen hade mannen som låg med den sovande kvinnan sannolikt fällts även i hovrätten.
Jag tror och hoppas att det räcker.