Merkel är Europas hopp – mot sin vilja
Hon är inte bara världens mäktigaste kvinna. Angela Merkel är också den fria världens stora hopp i en tid av dramatiska förändringar.
Hur hon lyckas hantera Trump, Putin, May och en ny fransk president avgör Europas framtid.
Den gångna helgen hade Angela Merkel sin första pratstund med Donald Trump sedan denne flyttade in i Vita huset. Efter Trumps beslut om ett totalstopp för inresa från medborgare från ett antal muslimska länder gav hon honom en lekton i hur Genevekonventionen som reglerar flyktingars rättigheter fungerar. Säkert var denna uppläxning också ett svar på Trumps öppna kritik under valrörelsen av förbundskanslern för att ha "förstört" Tyskland genom att öppna landet för en miljon flyktingar.
Angela Merkel är ingen lättskrämd person. Hon kommer inte att vika sig för Trump om de har olika uppfattningar. Men hon kommer inte heller att ställa sig upp och skrika. Merkels styrka är lugnet och sakligheten, den nästan vetenskapliga inställningen till politiken där hon tar gott om tid på sig att ta reda på alla fakta innan hon fattar beslut.
Med andra ord Donald Trumps raka motsats.
Hon har legat lågt med att uttrycka oro inför Trump tillträde. Hon vill först se vad han gör.
Relationen blir sannolikt en helt annan än det nära samarbete hon hade med Barack Obama. För Merkel gäller det att minska skadeverkningar för Europa av de dekret om flyktingstopp, uppsagda handelsavtal och andra beslut som Trump kan tänkas fatta. Utan att för den skull göra sig ovän med USA.
Högt upp på listan står att försäkra sig om att Trump är beredd att fortsatt garantera Natos kollektiva försvar. En grundförutsättning varpå Europas säkerhetspolitik vilar.
Fram till för tre år sedan hade Merkel en mycket god relation med Rysslands president Vladimir Putin. Merkel lärde sig ryska i skolan i gamla Östtyskland.
Sedan Ryssland annekterade Krim har relationen mellan de två försämrats kraftigt. Merkel har anklagat Putin för att leva i "en parallell verklighet".
Om Trump förbättrar relationerna med Ryssland får hon anpassa sig till en ny verklighet. Ska Merkel kräva fortsatta sanktioner mot Ryssland även om Trump vill avskaffa dem utan att Ryssland återlämnar Krim? Det blir nyckelfrågan för henne i umgänget med Putin.
Även om det mest är män som Merkel har att hantera på sin nivå så finns det enstaka kvinnor. Kampen mellan henne och Storbritanniens Theresa May blir avgörande för hur ett framtida Europa kommer att se ut.
May vill ha ett så fördelaktigt avtal som möjligt när Storbritannien lämnar EU. Men Merkel måste hålla emot. Får britterna en deal där de slipper betala till EU:s budget och själva kan bestämma över invandringen från andra EU-länder men ändå behålla de flesta av medlemskapets fördelar finns risken att fler länder vill lämna.
I kulisserna finns en annan kvinna som kan ställa till det för Merkel. Om Nationella Frontens Marine Le Pen vinner presidentvalet i Frankrike får förbundskanslern fullt sjå med att förhindra att hela EU rämnar.
Ingenting tyder på att hennes egen maktställning är hotad men Merkels våldsamt höga popularitetssiffror har gått ner på grund av flyktingkrisen. I höst ställer hon upp till omval för en fjärde period som förbundskansler. För första gången med ett högerpopulistiskt parti som är så stort att de definitivt kommer in i förbundstagen. Det innebär nya utmaningar.
Förväntningarna på Merkel är enorma från omvärlden. Hon ses av många som den liberala demokratins enda mäktiga försvarare med ett enormt ansvar på sina axlar. Om inte hon som leder Europas mäktigaste nation står upp för demokratiska värderingar vem ska då göra det?
Det är en roll hon själv inte vill ha. Hon ser sig inte som den fria världens lysande stjärna. Med sin uppfostran i det kommunistiska DDR arbetar Merkel mycket hellre i grupp med övriga EU-ledare.
Som i dag när hon besöker Stefan Löfven i Stockholm.