Lappen i repan luktar Ungern och bananrepublik
Att Anna Kinberg Batra tycks tro att Sverige är som Ungern är en sak. Att låta sätta upp en lapp i länsstyrelsens reception och sedan hävda att man utlyst en tjänst i laga ordning, det luktar Ungern och bananrepublik: vränga och vrida på orden och säga att man visst följt reglerna.
Kanske är det många makthavares hemliga dröm – att få styra och ställa som man vill, anställa sina vänner och se till att personer som är till nytta för den egna karriären gynnas.
Vi har lagar och förordningar och offentlighetsprincipen för att hindra att stat och myndigheter förfaller. För där det saknas insyn och lagarna går att tänja som gummisnoddar kommer korruption och maktmissbruk att spridas som ett virus.
Allt detta vet vi.
Även Anna Kinberg Batra.
Självklart är varenda svensk politiker och topptjänsteman väl medveten om vilka regler som gäller och vad som förväntas av dem.
Ändå visar de gång på gång prov på häpnadsväckande dåligt omdöme.
Jag ska inte gå tillbaka långt i historien men vill ändå nämna Olof Palme, arbetarrörelsens ikon, som föreläste på Amerikas berömdaste universitet Harvard. Han avböjde arvode och senare fick sonen Joakim ett stipendium för att studera på universitetet.
Palme försatte sig i en situation där han anklagades för korruption. Enligt skattemyndigheten bytte statsministern arvodet mot att hans son Joakim fick stipendium och plats på ett av världens finaste universitet.
Pinsamt och skandalöst.
Men vad sägs om senare tiders skandaler?
Mona Sahlins användning av sitt kreditkort i tjänsten till privata utgifter? Och sedan hennes falska intyg om hennes livvakts höga lön? Så att han skulle få låna mer pengar än han hade rätt till?
Eller Ulf Kristerssons hundratals taxiresor mellan Centralstationen i Stockholm och övernattningslägenheten en tunnelbanestation bort? Då var han fortfarande riksdagsman.
Eller Liberalernas ledare Nyamko Sabuni som sa att hon tänkte fly till Norge om Sverige anfölls av Ryssland? En svenska partiledare som alltså inte tänkte stanna för att leda motståndet?
Eller Ebba Busch som erkände sig skyldig till brott – grovt förtal av en enskild medborgare – och som efter erkännande och dom fortsatte att påstå att hon egentligen var oskyldig? Det är unikt att en partiledare döms för grovt förtal och lika unikt att partiledaren kväljer dom.
Förre justitieministern Thomas Bodström skulle ha blivit landshövding före Kinberg Batra men petades av regeringen ett par veckor innan han skulle tillträda hösten 2017. Bodström hade varit styrelseledamot i och affischpojke för pensionsbolaget Allra vars VD Alexander Ernstberger dömdes till fängelse för mutbrott och trolöshet mot huvudman.
Vad är gemensamt för dessa skandaler?
Girighet?
Maktfullkomlighet?
Knappast girighet i vanlig mening. Ett slags maktfullkomlighet, ja, som i betydelsen:
Jag som jobbar så hårt för folk och land har all rätt att ta taxi – jag arbetar ju dygnet runt!
Jag som arbetar så hårt för invånarna i Stockholms län bör kunna anställa vem jag vill – visst, visst, tjänsten måste utlysas, jag sätter en lapp i entrén – hi hi hi!
Jag som arbetar så hårt för folk och land erkänner mig skyldig fast hela saken är strunt! lappri! Och det tänker jag minsann säga! Ingen begär väl att jag – jag! Ebba Busch! – ska behöva ta domstolen på allvar?
Det finns ett amerikanskt talesätt som säger att girighet är dödligare än whiskey.
Den svenska motsvarigheten säger att bli folkets ödmjuka tjänare är närmaste vägen till uselt omdöme och självöverskattning.