A-traktorerna är bisarra och landsbygdsfjäsket outhärdligt
Fjäsket för landsbygden är outhärdligt.
Ökar bensinpriserna?
Avgrundsvrål stiger ur granskogarna, ekar på fjällen och studsar mellan fasaderna i bruksorter från Klippan till Kiruna.
Det spelar ingen roll att vi måste ställa om för klimatets och civilisationens skull, att det är billigare att köra bil i dag än för 30 år sedan. År 1991 behövde ett genomsnittligt hushåll använda två tredjedelar av en timlön för att köra tio mil, år 2020 bara en tredjedel.
Veklagan stiger mot skyn ändå och genast fjantar politiker fram för att lova skattesänkningar och bidragshöjningar.
Det borde inte vara någon klyfta mellan stad och land. Vi är alla skyldiga till att den växer genom att acceptera glesbygdens offerroll. Skyldigast är politiker som genom att framställa sig som glesbygdens försvarare hoppas inhösta röster i kommande val.
Det är enda förklaringen jag kan tänka mig när jag ser A-traktorer på vägarna.
De flesta av oss som är ute och kör har varit med om samma sak. Man färdas i godan ro i 80–90–100 och plötsligt dyker ett hinder upp: en ombyggd Volvo med röd triangel i aktern. Den kryper fram. Kön bakom växer. Triangelbilen kryper. Kön växer.
När man äntligen tar sig förbi ser man att föraren är en tonåring med keps.
Undantaget för några veckor sedan när jag körde från Säffle såg jag två unga kvinnor som trängdes i förarhytten. Hon bakom ratten såg ganska skrämd ut, jag fick intrycket att hon försökte lära sig hur man styr, gasar, växlar och bromsar. Jag hann uppfatta detta eftersom jag försiktigt klämde mig förbi när bilen kröp fram till hälften ute i vägrenen på en enfilig sträcka med mitträcke.
År 2009 fanns drygt 10 000 A-traktorer i Sverige, år 2022 52 711. Ökningen tog fart i juli 2020 när Transportstyrelsen mildrade kraven och det blev lättare att bygga om bilar till A-traktorer.
A-traktorerna går långsamt men olyckorna har tagit fart: 214 år 2020, 368 år 2021, enligt statistik från VTI, Statens väg- och transportinstitut.
År 2021 var antalet olyckor per 1 000 A-traktorer 8,2. Motsvarande siffra för polis- och sjukvårdsrapporterade olyckor med personbilar: 2,95. Den uppgiften räknar Transportstyrelsen fram åt mig.
Det blir med rätta debatt och djupgående utredningar när en karusell på Gröna lund spårar ur och en människa dör. Men när fordon som i praktiken är förströelser för tonåringar skapar olyckor och död saknas den nationella debatten.
De senaste sex åren har det i genomsnitt inträffat en dödsolycka per år där minst en A-traktor varit inblandad. Dödsolyckorna är de extremaste och mest tragiska olyckorna. Hur många olyckor som inträffar generellt vet ingen. ”Mörkertalet är stort kring dessa fordon och förare”, står det i VTI:s rapport.
Ändå är politiken närmast förströdd. Det är gåtfullt eftersom vårt land alltid kräver säkerhet för allt och alla.
A-traktorer finns inte i något annat land. Finland funderade på att införa denna ytterst bisarra fordonstyp men backade när EU sa nej.
Här är alltså Sverige för ovanlighetens skull en smula upproriskt gentemot Bryssel.
Varför?
Svaret finns i statistiken. A-traktorer är framför allt landsbygdens fluga. Flest A-traktorer har tonåringarna i Västernorrland, lägst antal finns i Stockholms län.
Därför tutade infrastrukturminister Andreas Carlson i ett pressmeddelande 2 mars:
– A-traktorn är både viktig och nödvändig för många ungdomar, framför allt på landsbygden, och ska även framöver kunna bidra till frihet och framkomlighet för unga i hela vårt land.
Herre Gud vilket snömos. Nödvändig? Sedan när? 2020? Frihet? Framkomlighet?
Vad är det för fel med cykel? Buss? Föräldrar som skjutsar? Lifta!
Hur har förresten tonåringar på vischan råd att köra runt i sina A-traktorer om bensinen är så panikartat, outhärdligt, fruktansvärt oacceptabelt dyr?